Nämn ordet muskler för någon, och be dem samtidigt prata högt om var deras tankegång för dem. Oundvikligen lär vi få höra en del om Arnold . Om proteinpulver, biceps och pecs. Måhända nämner någon Phil Heath. Men. Kommer någon av alla dem du frågar att börja filosofera kring tjejer? Kanske nämna en kvinnlig bodybuilder eller styrkelyftare? Det skulle måhända kunna inträffa. Men jag skulle inte sätta månadslönen på det. Verkligheten är, tyvärr, något helt annat.
Varför är det såhär, år 2016? Att muskler och styrka i det gemensamma medvetandet på något vis fortfarande är reserverat för männen? Visst, män har biologiskt större muskelmassa än kvinnor, det är sant. Men jag tycker ändå vi borde ha kommit längre. Eller? Muskler och styrka ses fortsatt som något högst ofeminint, något som synnerligen inte ska tillhöra kvinnor, lika lite som en Tom Selleck-mustasch gör det. Släng fram en stark och biffig kille inför en publik. Mest troligt kommer viss beundran uppstå. Kommentarer så som "Wow! Kolla där alltså. Vilka jäkla armar! " och "Han måste ha bosatt sig på gymmet" kommer hagla tätt. Vrid på scenariot och ställ en kvinna på samma plats. Vad blir nu reaktionerna? Inte riktigt samma, va? Snarare kommer nu en något negativ ambivalens att uppstå. "Alltså...har hon inte liteför mycket muskler ?" "Jag vet inte...hon ser ju ut som en kille! ". Fortfarande år 2016, trots att mycket faktiskt har blivit bättre, är det här många kvinnors verklighet. Bara för att de råkar ha muskler och styrka som intresse. Det är inte bara horribelt. Det är dessutom högst orättvist.
Vad bottnar det här då i? En del av problemet kan givetvis tillskrivas gammal hederlig mossighet. Ni vet, samma sort som citat som "Om jag ska ut i helgen? Det måste jag kolla med regeringen hemma, höhöhö! " härstammar ifrån. Sådan där tröttsam mansgrisighet, helt enkelt. En annan bit av det som bildar tårtan kan nog också tillskrivas avundsjuka och rädsla. För, är man inte så säker i sig själv så kan det nog bli rätt jobbigt att se en stark tjej lyfta mer än en själv. Om man inte är trygg i sin egen självbild, vill säga. Avundsjuka, blandat med ovan nämnda mansgrisighet, ställer nog också till det. Hur fasen kan en tjej bli starkare än jag, en man i sina bästa år, liksom?
Nu sitter nog en del av er som läser detta och blir högröda i ansiktet. Ilskan riktigt ångar ur öronen. För ni tycker jag hånar er eller så upplever ni att jag fjäskar och gör mig till. Att jag skriver det uppenbara och slår in vidöppna dörrar. Då vill jag genast belysa ett par saker. Jag har begåvats med tre underbara ungar, varav två råkar vara tjejer. Och, så länge någon enda människa tittar snett på en tjej eller kvinna bara för att denna har mycket muskler, så är det baske mig inga öppna dörrar jag slår in. Då är det fortsatt ett rejält attitydproblem som vi behöver ta tag i. När en liten tjej inte får tycka det är coolt att vara stark som Pippi eller Bamse , utan istället förväntas gilla nagellack och rosa paljetter. På precis samma sätt som när gamla stofiler tycker det är konstigt och horribelt att en liten kille gillar att dansa balett.
Därför får ni gärna reflektera över att "vänta nu, det här har han ju skrivit om förut" , så mycket ni vill. För det har jag, och kommer fortsätta att göra tills dess att det är lika naturligt att säga "stark som en tjej" som "stark som en kille" . Det ska banne mig inte vara reserverat för vilket kön man råkar tillhöra om man ska få vara stark eller inte. Det kryper i kroppen på mig att behöva tänka att någon av mina döttrar ska få höra nedslående kommentarer om att dom nog inte ska lyfta mer, för då blir som för stora eller bulkiga, om det är det dom vill göra med sitt liv. Och det är det enkla, men ack så komplicerade budskap jag vill hamra in i alla som läser detta: en svällande biceps är vacker oavsett om den råkar sitta på en han, hon eller hen. Ett tungt lyft är imponerande oavsett vad den som lyfter det råkar ha mellan benen. Det kan måhända vara en kontroversiell tanke för en del där ute. Men då är det nog dags att en inser att det är just en själv som har problem, inte tvärtom. Gillar man inte för mycket muskler på någon ska det vara knutet till just mängden muskler, inte vem musklerna råkar sitta på. Är ni med? Och här ska vi alla hjälpas åt! Vi ska uppmuntra små tjejer som är intresserade av att lyfta tunga saker, precis på samma sätt som vi ska göra det med killar som vill dansa.
För mig är kvinnlig styrka något vackert, fantastiskt och beundransvärt. Jag hoppas det är det för dig också!
Mer rörelseglädje åt folket!
Picture by JMcAdam