För några år sedan var det stora rubriker kring en studie som påstod sig ha visat att sötningsmedel kan ge diabetes typ 2. Det är nog få av oss som missade de här rubrikerna och om du dricker sötningsmedel så är risken stor att du har vänner eller bekanta som fortfarande söker fram den här artikeln för att sen skicka länken till dig. Kontentan i artikeln är att dina tarmbakterier ska bli försämrade och det ska då ge dig högre blodsocker, för det har man visat med ett ovanligt sötningsmedel hos möss.
För bara några veckor sedan så hade SVT ett horribelt inslag kring sötningsmedel på Vetenskapens Värld och givetvis kom då den här studien på tal igen. Jag har förklarat i tidigare texter varför den här studien i sig själv inte är någonting värt att fokusera på och jag har även dissekerat hela inslaget i Vetenskapens Värld. Här får du förklarat varför studierna som tas upp inte säger särskilt mycket och vilka studier som man har valt att utelämna som egentligen säger mer om hälsoeffekterna i de två artiklarna:
Nästa gång någon länkar dig någon av de där tidningsartiklarna så kan du ju hänvisa vidare till dessa texter.
Det jag tänkte ta upp i den här artikeln är en nyligen publicerad studie som troligen kommer att gå helt obemärkt förbi media. Helt enkelt för att den går i linje med annan forskning och den är därför sällan intressant samtidigt som den journalist som ändå skulle våga att ge sig på att skriva om den troligen skulle få en hel del skit från foliehattarna som florerar i grupper på sociala medier.
Det här är en studie utförd på faktiska människor, som har fått stora doser sukralos varje dag i 12 veckor, och sen har man tittat på deras blodsockerkontroll (1). Alltså en sådan studie som man skulle ha utfört innan man gick ut i media med stora rubriker om att sötningsmedel ger diabetes.
En monsterdos sukralos varje dag i 12 veckor
Upplägget på den här studien är väldigt enkelt. Totalt 47 friska och normalviktiga män med normal blodsockerkontroll fick varje dag inta 1 gram sukralos uppdelat i tre olika kapslar eller så fick de en placebo. I genomsnitt innebar det här en dos på 13 mg/kg/dag för deltagarna vilket är en bra bit över 5 mg/kg/dag som är dagens ADI för sukralos.
ADI står för accepterat dagligt intag vilket är den säkerhetsgräns som finns för ämnet i vår mat. I verkligheten är det egentligen ingen människa alls som når upp till gränsen 5 mg/kg/dag.
För att sätta värdet 1 gram sukralos i perspektiv så innebär det ungefär 600 gram socker i sötma. Så en kost med 2400 kcal från bara socker skulle vara lika söt som en kost med 1 gram sukralos. Så det är alltså inga människor som verkligen äter så mycket sukralos.
Före, under tiden och efter försöksperioden så fick alla deltagarna sitt fasteinsulin, fasteblodsocker, långtidsblodsocker och glukostolerans mätt ett par gånger om för att se om sukraloset hade någon effekt.
Studiens resultat – det hände ingenting med någonting
Om du har läst det jag har skrivit kring sötningsmedel så vet du att de långtidsstudier som finns på människor inte har visat på någon negativ effekt på varken insulin eller blodsocker. Den här studien är väl på gränsen till verkligen långsiktig fast samtidigt är det ju en dos som är mycket högre än den som deltagare får i sig när de till exempel får en liter läsk eller en burk saftdryck likt i tidigare långtidsstudier.
Det som mest påstås kring sötningsmedel idag är dessutom att de skulle påverka tarmfloran negativt och tarmfloran påverkas inom dagar och veckor, inte många månader. I alla fall inte när man utför studier där man förändrar kosten sammansättning och liknande.
Hur som helst så såg man ingen effekt på någonting i den här studien och inte heller var där någon tendens till en förändring i något testvärde jämfört med kontrollgruppen. Här under kan du se resultaten i de tester som utfördes.
Först kan du se fastevärdena för blodsocker, insulin och långtidsblodsocker.
Och här är glukostoleranstesterna för deltagarna i studien. En glukostoleranstest innebär att deltagarna får dricka 75 gram glukos i vatten på fastande mage och sen tittar man på hur blodsockret förändras i minst två timmar framåt. Här testade man deltagarna före interventionen, sex veckor in, direkt efter och sen också fyra veckor efter de fick sista pillret.
Studien är nyligen publicerad men utfördes på 90-talet
Den här studien publicerades för bara några dagar sedan men den är faktiskt väldigt gammal. Den utfördes i mitten på 90-talet som en del av processen för att få sukralos godkänt som tillsats i mat. Inför godkännandet av sukralos som tillsats i mat så utfördes över 100 studier på dess säkerhet och det här är en av de här studierna.
När sukralos blev godkänt brukade endast de studier som ansågs vara mest betydelsefulla för en ny tillsats säkerhetsutvärdering publiceras och därför släpptes aldrig de här resultaten utan de skickades endast in till de olika organen som skulle godkänna tillsatsen likt FDA och EFSA.
Nu med senare års kampanjande med då studien på möss nämnd ovan och inslag likt det i Vetenskapens Värld så ansåg alltså forskarna som utförde den här studien att den ändå var värd att publicera.
Det här innebär givetvis också att detta är en studie som är betald för av företaget som tog fram sukralos till marknaden, nämligen McNeil. Det är så klart ingen annan som tänker betala för att utföra studier för att testa andra företags produkter innan de kommer på marknaden. Vill man lansera någonting så får man givetvis betala för det själv.
Det här är för övrigt inte den första studien som ät utförd med den här typen av upplägg. Redan 2003 publicerades en annan studie där man även inkluderade överviktiga och feta personer och de fick sen inta kapslar motsvarande ungefär halva dosen som man använde i den här studien, alltså fortfarande en hög dos. Även i den studien såg man ingen som helst effekt från sukralos (2).
En musstudie på fel sötningsmedel och en udda fågel kontra allting annat
Om vi hoppar tillbaka till Vetenskapens Värld och deras inslag för en stund så tog de i huvudsak upp två olika studier där. Den ena studien var den på mössen som fått sötningsmedlet sackarin (inte sukralos) och fått en störd glukosmetabolism av det och det andra var en studie på överviktiga personer som fick lite högre blodsocker efter en glukosbelastning i fall de hade druckit ett glas med sukralos först.
Musstudien är egentligen helt irrelevant här och jag fattar fortfarande inte varför den fått och fortsätter få den uppmärksamhet den har. Det är en studie på möss, inte människor, och man har studerat ett sötningsmedel som i princip inte används längre.
Den andra studien är som jag nämnde i min tidigare artikel en studie som verkligen sticker ut. Det finns flera andra studier med mer eller mindre identiska upplägg som inte har kunnat upprepa deras resultat (3, 4, 5, 6, 7, 8). Med andra ord så verkar de ha gjort något speciellt i den här studien som gör att deras resultat inte återspeglar hur folk normalt svarar på en dryck med sukralos i eller så är resultatet i den här enskilda studien troligen bara fel. Men SVT valde alltså att visa ett inslag som endast nämnde den här enskilda studien och ingen av de andra studierna som inte lyckats upprepa det resultatet.
Summering
I studien jag har skrivit om här och i den tidigare studien med liknande upplägg som jag också inkluderade en graf ifrån så har man använt sig av sukralos i kapselform. Detta för att man verkligen ville blinda försökspersonerna för om de fick i sig sötningsmedlet eller en placebo.
Detta har ju sina fördelar och nackdelar. Fördelen är så klart att försökspersonerna själva inte vet någonting och i de här två studierna var också personen som tog blodproverna och utförde andra tester blindad vilket innebär att hen inte heller visste något. Detta är viktigt det med eftersom en förväntan hos den som utför testerna många gånger också kan påverka resultatet i en studie.
En nackdel med att sukralosen togs i kapslar är att försökspersonerna inte märkte av någon sötma i munnen. Som jag nämnde ovan är nog det vanligaste försöket till argument emot sötningsmedel att det skulle störa tarmfloran men om där skulle finnas en sådan effekt här så skulle vi fortfarande ha sett den. Särskilt med tanke på att doserna av sötningsmedlet sukralos i den här studien är mycket högre än de som människor normalt får i sig.
Det finns dock även en annan hypotes som ofta används som argument emot sötningsmedel överlag och det är att sötman utan kalorierna på något sätt skulle förvirra vår hjärna och hungersignaler och att det på sikt skulle få oss att äta mer av det söta eftersom vi vill få i oss kalorier. Denna hypotes går ju inte att undersöka genom att använda kapslar med sötningsmedel.
Då får vi återigen titta på de faktiska interventionsstudierna där folk har fått dricka eller äta någonting med sukralos (eller annat sötningsmedel) över tid och även i de studierna som finns på människor här så ser man ingen effekt. Det här har jag skrivit mer om i den tidigare artikeln som specifikt tog upp klippet i Vetenskapens Värld.
