I många delar av världen, kanske då framförallt USA, ses kosttillskott som en naturlig del i en atlets träning. Med sin utbredda collegeidrott, där pengar, ära och framtid står på spel lämnas mycket få saker till slumpen. Optimal återhämtning och dito förutsättningar ses som något självklart. Detsamma gäller även för de allra flesta stora idrottsförbunden i världen. Idrottare som nått, eller är på väg till den absoluta toppen får av sina förbund förslag på tillskott i form av både vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Primärt för att det förenklar för alla inblandade parter. Tänk dig själv att du är maratonlöpare på absoluta toppnivå. Tränar gör du sex-sju timmar, kanske ibland mer, om dagen. Att genom enkom mat ersätta förlust av energi, mineral- och spårämnen vore säkert gångbart, men då skulle personen ifråga knappt få göra annat än att äta.
I Sverige har kosttillskotten nästan ständigt fått jobba i motvind, känns det som. Agiterade hemkunskapslärare har i årtionden ilsket väst fram att vanlig husmanskost minsann är allt man behöver för att bygga muskler. Detsamma verkar dessutom gälla Riksidrottsförbundets (RF), som medvetet verkar ha axlat rollen som hela idrottssveriges hemkunskapslärare. I debatt efter debatt hävdar förbundets experter att tillskott är något totalt onödigt och inte behövs. RF har faktiskt gått så långt som att helt avråda sina atleter från alla sorter av kosttillskott, med motiveringen att det inte behövs och att risken för att tillskotten är kontaminerade är stor. Detta då samtidigt som andra förbund i världen är starka förespråkare av tillskott som exempelvis kreatin. Vad ska man som lekman tro? Är proteinpulver farligt? Onödigt? Kommer Jocke som tränar på gym åka dit i dopingkontrollen, bara för att han intar vassleprotein då och då? Slänger han sina pengar i sjön när han beställer hem tillskott, lite då och då?
Sant är att det har förekommit incidenter där tävlande atleter fastnat i dopinkontroller, efter att de enligt egen utsago intagit ”vanliga kosttillskott”. Dock tillhör dessa tillskott sällan, för att inte säga aldrig, de stapelvaror som vi vanliga motionärer använder oss av. Visa mig en atlet som fastnat för otillåtna preparat bara för att denne intagit exempelvis vassleprotein och rent kreatin. Nej, just det. De finns inte. De som fastnar i kontrollerna har så gott som alltid intagit märkliga preworkoutprodukter som utlovar superpump och viktnedgång samtidigt. Och ja, med de produkterna finns det nog skäl att vara lite på sin vakt. Men i övrigt? Nej. Kosttillskott är inte doping.
Hela argumentet med att det ska räcka med vanlig mat blir också extremt märkligt när det på något vis nästan vävs samman med kampanjer som inte har med saken att göra. Som när det utmärkta initiativet 100% Ren HårdTräning , som skapats för att preventivt förhindra användningen av anabola steroider, kopplas samman med argumenten kring att vanlig mat skulle räcka. Som om kosttillskott vore detsamma som doping. Som om man inte tränar rent, om man väljer att använda sig av proteinpulver eller något annat tillskott. Att muskler byggda med kosttillskott skulle vara mindre värda än dem som byggts med potatis och falukorv. Doping är värdelöst och ska givetvis bekämpas på alla vis. Men det ska inte kopplas samman med vanliga kosttillskott, som gemene man använder sig av.
Och nej, jag hävdar fortfarande att det inte alltid räcker med vanlig mat. I alla fall inte på det sätt som det framställs i media. Som av Riksidrottsförbundet . Ponera till exempel att du är en fattig student, som gillar att lyfta tungt. Mellan dina timmar på skolan lyckas du få till ungefär fem tunga styrkepass i veckan. För optimal muskeltillväxt behöver du ungefär 1,5-2 gram protein per kilo kroppsvikt. Den matematiskt begåvade kan då snabbt räkna ut att intaget för en normalviktig person hamnar någonstans mellan 140-160 gram protein per dag. Och ja, det går att få i sig det genom vanlig mat. Ett vanligt hönsägg, som exempel, väger ca 60 g och innehåller ungefär 13% protein. Du behöver således mumsa i dig nästan 20 st ägg om du vill värna om dina muskler. Nästan en karta om dagen, således. Dyrt blir det också, om du jämför med ett vanligt proteinpulver. Och om du ska fortsätta så som RF förespråkar och få i dig ditt dagliga intag av kolhydrater, av god kvalitet, så blir det bredvid alla ägg en hel del sötpotatisar att mumsa i sig. Bortser vi från makronutrienterna, protein, kolhydrater och fett, så blir problemet än större. Vitaminer och mineraler kan bli oerhört svårt att nå optimala nivåer i, för någon som tränar hårt och svettas regelbundet.
Dessutom finns det kosttillskott som är välstuderade och faktiskt kan ge en liten fördel gentemot en person som inte tar dem. Kreatin är ett lysande exempel på ett sådant tillskott. Varför ska våra svenska atleter få använda sig av något som skulle kunna ge dem det där lilla extra, bara för att någon höjdare fått för sig att det minsann ska räcka med "vanlig mat" och 100% ren hård Är träning? Det andas väldigt mycket folkhem och sextiotal för mig. Så av kostnadsskäl, bekvämlighet och faktiskt kring den effekt som vissa tillskott kan ge, så räcker det inte alltid med vanlig mat. Men du ska inte för den sakens skull köpa alla tillskott du ser, helt ohämmat. Men tillskott av protein, kolhydrater, koffein och kreatin är ingenting du som tränar behöver vara rädd för att inta. Det är inte doping. Det är ett solklart faktum att det i denna debatt behövs lite nyans. Ja, kosttillskottsbranschen behöver bättre övervakning och tillsyn. Det skulle gynna både försäljare men framförallt de som köper tillskotten. Men det betyder inte att du som tränar fram tills dess bara behöver hålla dig till vanlig husmanskost. För det räcker inte alltid. Oavsett vad Riksidrottsförbundet säger. Och ingen ska försöka inbilla mig att våra svenska atleter på världsnivå inte intar kosttillskott som en viktig pusselbit i sin träning. Så varför ska vi andra då låta bli?
Mer rörelseglädje (och mindre hyckel!) åt folket!
