Ni vet hur det är vedertaget att: ”den sista idioten är ännu inte född” , och hur ofta de flesta av oss beklagar sig över hur korkade, idiotiska eller dumma i huvudet andra människor i ens närhet är – för visst är det sådant man hör med jämna mellanrum, kanske till och med säger själv? Spaningen i sig är att ingen av oss som, ens under pistolhot, blivit tillfrågad om man var mer korkad än medelsnittet hade svarat jakande på frågan. De flesta av oss hade nog blundat hårt och försiktigt mumlat ur sig ett lika försynt som hoppfullt nej, med båda tummarna hårt hållna i hopp om att pistolen inte skulle blåsa av.
Men det kan väl inte stämma? Då hade det ju inte funnits en enda idiot där ute. Och så långt kan vi väl vara överens att nog finns det väl ändå ett par stycken att välja på?
Kanske är det så enkelt att vi alla i någon mån och mening är just detta – idioter alltså. Vi är bara förblindade av vår egen excellens och det magnifika avtryck vi gjort på omvärlden i stort att vi glömmer bort att det faktiskt finns vissa områden, ämnen och färdigheter vi inte bemästrar. Vi är helt enkelt bara för dumma att förstå det. Eller kanske snarare är vi på det hela taget för smarta för att inse att vi i vissa avseenden är den raka motsatsen.
Dessa ämnen vi inte förstår oss på, hur gärna vi än vill tro det, finns i repertoaren hos oss alla. I vart och ett av dessa ämnen kan vi nu – och fram tills den dagen vi lär oss något vettigt – av den välinformerade med gott samvete kallas ”idioter”.
Något som förundrar mig är att det känns som att många lika välutbildade som välbeställda personer har just sin PhD i idioti inom kost och träning. Detta till trots att rådande konsensus är att högre studier korrelerar med normalvikt. Jag kavlar upp mina ärmar, skitar ned byxorna medans jag på knä kravlar upp på barrikaderna, ställer mig upp på darriga ben och skriker för allt jag är värd ”Det må så vara, men idiotin undslipper ni inte!” .
Tänk er en X- och Y-axel där X = inkomst och Y = benägenhet att betala en förmögenhet för snabba och ansträngningslösa resultat när det kommer till kost och träning. Det verkar som att den vertikala y-axeln rusar exponentiellt uppåt i takt med en ökning i den horisontella x-axeln. Kanske är det så för att en ökad inkomst möjliggör ett slösande. Eller är det så enkelt att man blir dummare av mer pengar? Jag vet inte, men korrelationen är för tydlig för att negligeras, det är det enda jag vet.
Tänk er en X- och Y-axel där X = inkomst och Y = benägenhet att betala en förmögenhet för snabba och ansträngningslösa resultat när det kommer till kost och träning.
Missförstå mig rätt nu, jag anser att det bor en idiot inom oss alla, oberoende av hur mycket pengar som vilar på kontot. Vissa har en större och mer extrovert idiot inneboende än andra, men likväl finns den hos var och en av oss. Det som skiljer oss åt är på vilket sätt och i vilka sammanhang vi ger utlopp åt idiotin samt även vad som föder den. Men som det verkar är det enskilt största födoämnet till idiotin föga förvånande ”dä wörld wajd webb” .
I och med internätet finns det lättillgänglig och ofta helt gratis information om nästan precis vad som helst. Detta är i merparten av fallen helt fantastiskt, don´t get me wrong, jag är inte emot internet. Men i och med detta medföljer däremot en problematik – vem som helst kan plantera informationen där utan vidare granskning eller ifrågasättande. Då tenderar merparten av den att vara, om inte helt och hållet felaktig, så i bästa fall missvisande. Det är därför extremt viktigt att kunna sålla i informationsflödet och granska det man läser med ens mest kritiska glasögonen vilandes på nästippen.
När det kommer till träning fullständigt svämmar det över av information om dieter och träningsmetoder med den gemensamma nämnaren att de är de bästa och ofta enda vägarna att gå för att uppnå sina mål. Gärna utan nämnvärd ansträngning, bara man köper en viss produkt eller följer ny supermetod. Men läser man ”Byggar-Börjes blogg” , ”Protein-Pers hemsida” eller följer ”Glutenfria-Gretas youtubekanal” är risken överhängande att det som lyfts fram är baserat på anekdotiska erfarenheter snarare än vetenskap.
Men varför? Ingen vettigt funtad människa skulle ta det som sanning och renovera om badrummet efter att ha läst ”Toalett-Tinas tio renoveringstips för under hundringen” . Varför väljer vi att följa liknande råd och supertips när det kommer till kost och träning? Då kan man tydligen lyssna på vilken kvacksalvande bilförsäljare som helst. Och tyvärr är det på liknande manér många tar till sig information inom det område jag gärna vill kalla mitt gebit.
Tyvärr tror jag ett tänkbart scenario för hur många skapar sig sin sanning när det kommer till kost och träning ser ut ungefär såhär:
Under fikarasten på jobbet får du höra av en vältränad kollega att alla borde sluta med kolhydrater, man går nämligen upp i vikt av att äta dem. Då du själv passerat epitetet ”mysmullig” för tre evigheter sedan vässas öronen och likt en jakthund som fått korn på sitt byte fryser du snabbt till is med huvud, axlar, knä och tå vända mot kollegan. ”Jaha, det är så det fungerar. Tro fan att jag aldrig lyckas.”
Självklart blir du intresserad av att veta mer, du måste bara äta upp din kanelbulle först.
Självklart blir du intresserad av att veta mer, du måste bara äta upp din kanelbulle först. Sedan återgår du till ditt skrivbord, googlar på ämnet och slussas vidare till en träningsblogg med typ superdupermånga följare, och några till. Bloggen drivs av en kille som, av bilderna att döma, har en kropp som skulle få vilken grekisk gud som helst att på stående fot skrota självförtroendet och håglöst gå raka spåret mot vassen för att gömma sig och inte kliva ut förrän i början av oktober.
Den naturliga slutsatsen blir givetvis att denna svensk-grekiska gudom är någon att lita på. Han skriver att kolhydrater gör dig fet och att det inte alls är omöjligt att du även kan få cancer av dem dessutom. Shit, tänker du och rannsakar dig själv och din vardag snabbt i huvudet. Du äter ju kolhydrater varje dag, inte konstigt att du är lite överviktig, och någon cancer vill du ju inte ha.
Sagt och gjort slutar du med kolhydrater och börjar mer eller mindre omedvetet dela med dig om detta till din omgivning. Omgivningen i sin tur, liksom du själv, häpnas av informationen som undgått dem under så lång tid och delar även de med sig av sin nyfunna sanning. I rakt nedstigande led från dig själv har helt plötsligt en halv medelstor kommun fått veta att kolhydrater inte bara gör oss feta utan även är ensamt ansvarig för dåligt väder på helgerna, ett försämrat immunförsvar och den tredje största riskfaktorn för att utveckla vuxenacne. Eventuellt är det även kolhydrater som får ta på sig skulden för att smörgåsen alltid landar med smöret mot marken – utan kolhydrater ingen macka.
Men alltså på riktigt, skämt åsido tar alltför många till sig sin sanning gällande träning på samma sätt som barn på dagis uppfattar en mening i ”viska i örat"-leken. Kommer ni ihåg den? Man sätter sig i en ring på golvet och viskar något i örat på sin vänstra kompis som i sin tur viskar vidare till nästa snormaskin och upprepar proceduren tills det att alla barn smittat varandra flera gånger om och ursprungsmeningen gått laget runt.
Om det hela började med meningen ”Hej, jag heter Erik och jag är vegetarian” så kunde det gott och väl komma fram hos den sista ungen som ”Hej, jag heter Fredrik och jag är en pelikan” . Liknelsen är i bästa fall långsökt men målar detta till trots upp en bra bild över hur fakta blir förvanskad eller i värsta fall rent av felaktig medan den sprids från person till person. Om det inte var helt felaktig redan från början, då kanske den i bästa fall ligger närmre sanningen efter att ha färdats runt ett par varv i galaxen.
Därför är det extra viktigt att själv ha en bred kunskapsbas att stå på när tvivelaktiga uttalanden gång på gång slängs i ansiktet på en. För det gör de, så ofta att man egentligen skulle behöva gå på knäna för att undslippa att ha hela ens vackra ansikte fullsmetat av halvsanningar och lögner.
Innan krönikan övergår till en hel bok ska jag försöka sätta punkt. Lär dig grunderna, granska informationen kritiskt, återkoppla till grunderna och fråga dig själv om det låter rimligt, bilda dig en egen uppfattning och var ödmjuk inför det faktum att livet inte är svart och vitt och kom ihåg att bara för att det fungerar för någon annan betyder det inte att det är sant för alla.
Om du nu vanligtvis inte är en idiot, varför bli en bara för att du vill tappa några kilon eller ha lite maffigare brödkorg?