Utan att luta mig mot så mycket som ett uns officiell statistik är det min känsla att vi idag är fler som tränar styrketräning här i Sverige än någonsin tidigare. Hälsotrenden känns generellt sett svinstark och det är också min bedömning att allt fler betraktar en skivstång eller, som rubriken låter antyda, en hantel, som fullkomligt naturliga verktyg i sin vardag.
Det gör mig glad. I drygt 22 år har jag på olika sätt manifesterat min kärlek till träningen i det självklara syftet att försöka få också andra att upptäcka värdet i stålet. Här vill jag betona att jag absolut inte är så pårökt verklighetsfrånvänd att jag inbillar mig att jag skulle haft något med denna utveckling att göra. I de flesta sammanhang är jag lika betydelsefull som en renfjärt i fjällvinden, och i min roll som ledarskribent för BODY Magazine och Tyngre har jag dessutom ”predikat för kören”. Du som måhända tagit del av mina ord är av allt att döma redan biten.
Vad som dock inte gör mig fullt lika glad är att det i denna växande degel av ystra marklyftare också gnälls en del. Det pekas finger, det rynkas på näsor, det skakas på huvuden. De som tränar för ”prestation” kan se ner på de av oss som tränar med blott utseendet för ögonen. Kabelhissar är ju för fan inte funktionella, och varken byggare eller fitnessmänniskor har ju riktiga muskler! Pumpande byggare kan å andra sidan förnumstigt fnissa åt styrkelyftarnas låga repsvolym kombinerat med extremt långa vila mellan seten (för att inte tala om deras så kallade kosthållning).
Men mest av allt skälls det på crossfitutövarna. Ingen som själv inte är inbiten kan förstå syftet i att kombinera drösvis av olympiska lyft med burpees, double-unders och vansinnesintervaller på en assault bike, medan man väntar liksom.
På ett mänskligt plan kan jag inse att det man inte förstår kan verka skrämmande. Men för mig är allt det här trams. Träningen och så som den utförs har helt enkelt olika syften för olika personer. Det är alltså varken bättre eller sämre att söka de mest effektiva teknikerna för att bygga stora armar än det är att försöka maximera styrkan i en knäböj. Det är bara annorlunda.
Istället – vi har alla extremt mycket att lära av varandra. Vi måste bara öppna skygglapparna en aning inför det ödmjuka faktum att vi kanske inte har alla nödvändiga svar själva. Varken du eller jag. Kanske kan vi lära oss något nytt vi kan ta till oss? Kanske får vi även ett alltid välbehövligt tillskott av inspiration och motivation? Kanske får vi rent av några nya träningskompisar?
För hur man än väljer att skiva kakan så är en hantel varken mer eller mindre än så.
I dina växande musklers tjänst
