Stora delar av ett liv som karaktäriseras av ambition är framåtsträvande, fokuserande och tunnelseende. Konstant planerandes nästa drag på schackbrädet, jagandes belöningen när kungen väl fått se sig besegrad. Bit för bit bygger vi pusslet som är vårt liv och det i tröstlös strävan efter att se det färdiga mästerverket. Det få av oss inser är att medan vi jagar skatten vid slutet av regnbågen så utspelar sig något fantastiskt i vår periferi. Våra liv.
El Arnoldo.
Faktum är att även den som lyckas färdigställa sitt pussel, som lyckas välta kungen, inte alltid kommer att nöja sig där. Det inre drivet och den starka ambitiösa karaktären blir sällan tillfredsställd till fullo. Möjligtvis för stunden, men sällan för gott. Ett nytt pussel börjar läggas och en ny omgång schack tar sin början. Arnold nöjde sig inte med att vinna Mr Olympia en gång. Han gjorde det sju. När hans karriär som kroppsbyggare sedan såg sitt slut, och det betydligt tidigare än den behövt just för att Arnold själv även hade andra ambitioner, så gav han sig in Hollywood och blev den största filmstjärnan de hade. Som om inte det vore nog blev han dessutom guvernör för Kalifornien , en roll han hade i åtta år. Arnolds inre driv och ambition var med andra ord inte bundet till en och samma betingelse utan något han kunde applicera till allt i livet.
Legendariskt hopp & studs.
Inte bara Arnold men en annan av våra största idrottsstjärnor, basketspelaren Michael Jordan , nöjde sig inte med att tillsammans med sina lagkamrater i Chicago Bulls bli bäst i världen bara en gång utan sex. Orädd för att följa sina drömmar slutade han dessutom helt med basketen, en sport han var bäst i världen på, för att istället ge sig in i baseball där han dessvärre inte hade den påverkan han kanske önskat. Idag är han ägare till NBA-laget Charlotte Hornets och driver sitt eget företag Air Jordan som förmodligen är del sv basketvärldens absolut största. En legend dör aldrig. De lever vidare för evigt tack vare deras enorma driv under tiden de var i livet. Ambition, som vi märker, är med andra ord nyckeln till framgång och något vi alla borde eftersträva i viss mån. Med det sagt kan det också finnas en mörkare sida till denna stora egenskap man bör vara uppmärksam på.
Baksidan av ambition, när den får härja fritt, är det vi går miste om runt oss. Problemet tycks vara att tiden du spenderar jagandes dina drömmar, tiden som sträcker sig från projektets början ända tills dess eventuella slut, den tiden är ditt liv. Det enda liv du har. Medan din vakna tid ockuperas av drömmar om något större, drömmar som även får dig ligga sömnlös om nätterna, sker livets mirakel hela tiden runtom dig. Dessa ögonblick som hela tiden tvingas utspela sig i din ögonvrå tenderar att inte bli mer än dimmiga minnen, suddiga fotografin av stunder du aldrig kan eller kommer få tillbaka.
Människorna som omger oss, de som tillsammans bildar vårt livs färgsprakande målning, börjar tas för givet. Eftersom de alltid har funnits där är det också lätt att tänka att de allid kommer finnas där även i fortsättningen. Vi räknar med att de ska stå bredvid oss imorgon lika säkert som att natten blir till dag och att vinter följs av vår. Verkligheten däremot, är betydligt annorlunda.
Det ligger tyvärr i vår natur som människor att ta saker för givet. Du tar din kropp för givet ända till knät smäller mitt under tunga knäböj. Du tar ditt hus för givet ända till orkanen krossar det. Du tar ditt jobb för givet ända tills företaget tvingas varsla dig. Du är helt enkelt Stålmannen i egen hög person ända till verkligheten hinner ikapp. Denna tankebana tenderar vi att använda inom alla aspekter av vår vardag vare sig det är jobb, relationer, vår hälsa eller vår tid här på jorden. Vi spenderar så mycket tid med att vilja ha mer att vi glömmer vara tacksamma för det vi faktiskt redan har. Vi glömmer hur otroligt rika vi är i de avseenden som faktiskt betyder någonting här i livet. Sällan uppdagar sig inte detta förrän vi, tragiskt nog, gått miste om just det vi tog för givet.
De bästa åren i våra liv är nu även om vi kanske inte är där vi önskar eller lever som vi vill. Men är inte det en del av livet? Att njuta av själva resan som livet faktiskt är och inte bara jaga destinationen. Någon som i åratal strävat efter att bli miljonär kommer kanske förr eller senare nå dit men vad händer sedan? Ett nytt hus, en ny bil och en schysst kostym kanske. Kommer glädjen därtill? Jag fruktar att sanningen är att när alla pengar väl är spenderade och alla materiella ting står i ditt hem, kommer de vara av lite glädje när du ser tillbaka på ditt liv. Det som faktiskt betyder något här i livet är personerna vi omger oss av och stunderna vi upplever tillsammans. Att bli uppmärksam på det här, hur man prioriterar sitt liv idag och hur man kan göra det rätt, är allt annat än lätt.
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag konstant gjort mig skyldig till detta i mitt liv. Jag går in så hårt mot mitt mål att jag missar livet runtomkring mig. Faktum är att jag fortfarande gör det även om jag idag åtminstone är medveten om det och aktivt jobbar för att undvika det. Mina nära och kära, mina studier, mitt jobb; mycket har fått lida under mina tidigare tävlingssatsningar. Som tur väl är utvecklas vi hela tiden som människor och vi lär oss hela tiden bättre sätt att hantera saker, vi tänker i nya banor och vi tar oss framåt på nya vägar. Detta inlägg är med andra ord en påminnelse till mig själv, och alla som känner sig berörda, att inte begå liknande misstag och försöka tänka till. Träningen, jobbet eller vad det än må vara kan absolut vara en prioritering i våra liv, men däremot inte den enda. Livet är så mycket större än biceps och bänkpress. Blanda ut det med en touch av kärlek, vänskap och roliga erfarenheter däremot så har vi ett vinnande koncept. Jag vill inte vara den som sitter där under de sista åren av mitt liv och ångrar att jag tog min familj och mina vänner för givet för att jag ville bli grov eller stark. Jag vill känna att jag levt mitt liv fullt ut, inom alla områden som jag älskar, delat lika mellan familj, träning och annat härligt.
Kortfattat: Hitta balansen i livet och försök börja prioritera rätt. Vi lever bara en gång och den tiden som en gång varit kommer aldrig igen. Tid är den dyrbaraste tillgång vi har och den bör således hanteras därefter. Ta vara på ditt liv och lev det maximalt redan idag. Allt handlar i slutändan om dessa ord från Dustin Garis:
"Life is not the number of days you live, it’s the number of days you remember."
I hopp om att du lever ditt liv på dina villkor och med stor glädje,
° ° °
