Ge mig en anekdot om en cyklist som betett sig illa i trafiken så ska jag ge dig en anekdot om en bilist som gjort detsamma, och så kan vi hålla på tills de proverbiala korna kommer hem. För att citera en något tveksam retoriker så är detta beteende bara käbbel. Håller vi på såhär reducerar vi oss till två lag med idioter som står och kastar sten i vårt gemensamma glashus. Visst kan man se detta som nån sorts cool performancekonst men det är knappast ett konstruktivt sätt att lösa trafikproblem.
Alla är idioter, alla beter sig illa och alla borde bli bättre. Problemet med individer som gör fel kan möjligen minskas genom informationskampanjer och liknande. Det stora problemet som jag ser är dock att hur skicklig du än är i trafiken, och hur gärna du än vill göra rätt så är det tyvärr oerhört lätt att det blir fel ändå. Följande text är mina åsikter. Fakta kommer att förekomma med stor sparsamhet.
Kålsupare är vi allihopa
Innan jag själv skaffade körkort och började köra bil så kunde jag vara rent livsfarlig i trafiken. Både för att jag inte hade full koll på regler såsom vem som hade företräde när och var och liknande, men också för att jag inte visste hur man som bilist upplevde trafiken runt omkring sig. Jag hade aldrig upplevt döda vinkeln i högersvängar, hur man absolut inte över huvud taget ser någonting alls i mörker eller hur svårt det är att förutse medtrafikanters beteenden när de inte tydligt signalerar sina avsikter. Jag hade helt enkelt inte det perspektivet när jag rörde mig i trafiken och det gjorde att jag alltså var betydligt mer farlig än jag är idag.
Jag tror det här kan gälla alla i någon mån. Om man inte har suttit på en cykel när en bil passerar 10 cm från ens axlar och smalben i 70 km/h, om man aldrig behövt tvärnita och sen behövt åka hem med med stressnivå Apollo 13 för att en fotgängare helt plötsligt kliver ut i cykelbanan, om man inte känt hur det svider när man får spolarvätska i ögonen för att förbipasserande bilist tyckte det var rimligt att rengöra sin vindruta just då har man nog svårt att se problemen som dessa jävla cyklister alltid ska gnälla så mycket om.
Nu tog jag cyklistens perspektiv men givetvis gäller detta även bilister och fotgängare. Jag promenerar dagligen på Södermalm i Stockholm och jag vet hur utsatt man är som fotgängare. Har man inte full koll på omgivningen är det lätt att det går illa, och så ska det naturligtvis inte vara. Fotgängarna är de mest utsatta i trafiken och ska alltid ha företräde före bilar och cyklar, fotgängares rätt ska alltid skyddas.
Jag har som cyklist ute på träningspass eller vid pendling fått snusdosor kastade på mig. Folk har skrikit okvädesord mot mig, man har tvärbromsat helt i onödan framför mig så att jag ramlat av och man har sprutat ner mig med spolarvätska. Det är alltså rena idioter som betett sig såhär, inget annat. Dessa människor borde ta sig en funderare på om de verkligen ska vara i trafiken. Motsvarande beteende finns självklart hos cyklister och samma grej gäller för dem, fundera på vad i hela helvete ni sysslar med mot era medmänniskor.
Men det är inte idioternas beteende som enligt mig är det stora problemet. Det stora problemet är att vi som vill göra rätt ändå ibland lyckas göra fel. Att det ibland blir fel är nog tyvärr inte undvikbart men kunde vi sätta in åtgärder för att minska på detta tror jag vi alla skulle känna oss betydligt tryggare i trafiken. Bättre infrastruktur där det blir tydligt hur man ska bete sig är en sån åtgärd. Jag cyklade nyligen i Köpenhamn och där var det i princip omöjligt att göra fel. Trots att jag har noll kännedom om hur staden är uppbyggd var det lätt att navigera och undvika att äventyra min eller någon annans säkerhet. Med kunskap om vägarna och cykelvana kan man göra detta hyfsat även i Stockholm som det ser ut idag men inte alls på samma sätt. Så för allas skull tror jag en satsning på förbättrad infrastruktur skulle göra mycket. Om man inte är intresserad av att lägga statliga eller kommunala pengar på detta är det såklart helt okej. Vi har alla en röst som vi i så fall lägger på olika partier vart fjärde år. Är inte demokrati fantastiskt så säg?
Cykelkläderna då?
Det roar mig oerhört mycket när stora starka öldrickande karlar till styrkelyftare gör sig lustiga över hur medelålders män ser ut i sina cykelkläder och använder detta som ett argument mot cyklingen. Jag vet att ni styrkelyftare ofta inte har speglar när ni tränar så jag kan förstå att ni kanske missat detta, men ert utseende i styrkelyftsmunderingen ger alltså sken av att ni har Pølsemannen som stilikon. Så återigen, Herr Sten möt fru Glashus.
Men är cykelkläder verkligen fula? Det är naturligtvis en helt retorisk fråga, cykelkläder är nämligen objektivt estetiskt sett en fullständig styggelse av bibliska mått. Kläderna i sig är vedervärdiga och kombinerat med cyklisters ofta galet oproportionerligt små armar i relation till deras bukomfång blir det bara ännu värre.
Saken är dock den att det inte gör något att kläderna är fula. Man kan nästan säga att hela grejen är att de ska vara fula. Visst, kläderna är gjorda för att fylla en funktion. Blöjan i cykelbyxorna krävs för att skrevet inte ska bli blandfärs efter varenda träningspass. Kläderna behöver smita åt för att vara så aerodynamiskt gynnsamma som möjligt, etc. Allt detta ursäktar dock inte den bristande estetiken. Men den avvikande estetiken är också en stor del av hela grejen! När man iklär sig cykelpjamasen kliver man in i en in-group, man blir en del av ett sammanhang. Helt plötsligt kan man som cyklist i Stockholm vinka åt mötande cyklister och få en vink tillbaka som om man bodde i en småstad. Det är helt otroligt!
Det här är grejen med alla sportkläder. Har ni tittat på en fotbollsspelare nån gång? Knästrumpor, clownskor och en tröja med reklam för världens sämsta bästa öl. Lägg till frisyrer som bara en mamma kan tycka är rimliga så har du en estetisk septitank som bara funkar i en kontext, på en fotbollsplan, och där sitter den som en smäck.
Det går att dra hur många exempel på detta som helst. Crossfitare ser ut som Reebok vill att de ska se ut just den säsongen, MMA-fighters är vuxna människor i badbrallor som vill krama andra personer i en bur, långdistanslöpare har alldeles för korta shorts på sig i alldeles för kallt väder och ser i allmänhet ut som långdistanslöpare, etc. Alla är töntiga muppar när de idrottar och det är det som är poängen!
Nytta med cykling?
Det finns simulationer som visar på att det finns hälsofördelar med utökad infrastruktur för cykling (1), och att byta pendling med bil mot cykelpendling (2). Värt att notera är att dessa hälsofördelar alltså inte bara gäller de som cyklar och därmed får motionen, utan alla människor i området eftersom luftföroreningarna skulle minska. Som jag har förstått det behöver vi också dra ner på det som kommer ur avgasröret på bilarna för att vi ska kunna leva vidare på den här planeten (källa behövs). Så jo jag tror att det i någon mån kan finnas en nytta med utökad användning av cykeln som huvudsakligt transportmedel. Jag är ingen bilhatare och jag inser behovet av bilen för dagliga transporter över långa sträckor, för varutransporter, för personer med funktionshinder etc. Jag är dock övertygad om att det skulle bli fler som skulle välja en aktiv pendling om det blev mer bekvämt och säkert att göra det. Både i form av att fler skulle kunna välja cykeln men också kanske att fler väljer att gå en del av vägen till jobbet om det vore enklare och mer säkert att göra så.
Slutsats
Frågor om infrastruktur är möjligen inte helt lätta frågor politiskt sett. Vi har en begränsad budget och det får väl tyckas rimligt att vi lägger pengarna i möjligaste mån på åtgärder som ger mest nytta i form av hälsa/effektivitet osv per spenderad krona. Jag har väldigt lite insikt i hur många kronor vi har att spendera och vad kronorna bör gå åt till. Ni kan alltså med gott samvete bortse från den här texten om ni vill. I slutändan är jag nämligen bara en okunnig töntig mupp som vill kunna ha fula kläder på mig.
