Om jag får spekulera fritt baserat på egna erfarenheter och observationer efter många år inom träningsbranschen tror jag att en av de allra vanligaste anledningarna till att man inte når sina önskade resultat och därför ger upp beror på att den faktiska utkomsten hamnar för långt från det förväntade resultatet. Avsaknaden av en rimlig bild över vilken insats som krävs för att nå dit man på förhand tänkt sig kan mycket väl vara en av de vanligaste anledningarna till att folk tappar lusten och slutar.
Jag tror det är för många som förväntar sig på tok för stor utkomst av en på tok för liten insats. Problematiken grundar sig många gånger i en oförmåga att på förhand förstå vad som krävs för att nå dit man i slutändan vill hamna. Om man överhuvudtaget reflekterat över vad som kommer att krävas vill säga.
Gissningsvis går många runt i tron om att det kommer lösa sig självt bara man sätter igång och börjar träna hårt, utan att varken veta vart man ska, hur man tar sig dit och vilka verktyg som behövs. Det är som att träningen är ett undantag när det kommer till planering, genomförande och vad vi förväntas få för resultat på sista raden. Ska vi bygga ett hus tar vi reda på vad det kommer kosta, hur lång tid det kommer ta och förväntningarna på slutresultatet sätts i relation till ingående kostnad och spenderad tid. När alla förutsättningar ligger i linje med våra förväntningar slår vi till och genomför köpet. Vi vet vad det kommer kosta, vi vet vad som krävs för att ta oss dit och vi vet vad vi kommer att få. Rimmar inte plan, kostnad och arbetsinsatsen med det förväntade slutresultatet blir det ingen affär och vi letar vidare efter något annat som känns mer hanterbart. Ett husbygge vi inte tror kommer vara färdigt en vacker dag finns ingen anledning att påbörja, det är att kasta pengarna i sjön.
När det gäller det mesta här i livet lägger vi kraft och energi på det vi vill ha, men oftast är det samtidigt även saker vi efter noggrant övervägande tror oss ha en rimlig chans att uppnå. Känns det inte möjligt att uppnå letar vi istället vidare efter något annat där våra chanser bedöms som goda att i slutändan lyckas och ger oss efter det istället.
Varför kan vi inte vara lika rationella när det kommer till träningen?
Det är som att många tappar all slutledningsförmåga när det kommer till vad ens träning ska resultera i. Om det ens är något som reflekteras kring alls vid ingången av en träningsperiod eller satsning. Bestäm dig för vad du vill, inte vad du typ tror att du vill – vad du verkligen vill. Redan här har mer än hälften misslyckats eller inte ens försökt förstå vad det innebär för en själv. Man föreställer sig en suddig målbild av vad ens framtida jag ska bli som en följd av något man inte ens vet vad det är.
Men om du väl kommit på vad du vill, ta reda på vilken insats som rimligen krävs för att nå dit och översätt det i tid, energikostnad och kanske allra främst vad du måste offra för att nå dit. Nu när du har alla korten på bordet – är du beredd att göra det som krävs?
Om svaret är något annat än lika klart som korvspad tycker jag det är läge att tänka om. Annars är risken överhängande att du istället blir besviken halvvägs in, lägger ned verksamheten och ser på dig själv och din insats som ett misslyckande när det i själva verket var dömt att misslyckas på förhand för att du inte till fullo tagit reda på förutsättningarna.
Bryr du inte dig inte ett skit om hur stark du är eller hur bra kondition du har (vilket du borde göra, men men...) kanske du ska sluta ha ångest för att du aldrig kommer iväg till gymmet. Det kommer bara göra att du mår dåligt. Fokusera då på kosten, det är trots allt den som du överlägset enklast kan påverka ditt utseende med. Men då kommer det bli om möjligt ännu tråkigare. Men vet du vad, det är tyvärr så det funkar. Gilla läget, eller skit i det och se då till att gilla just det läget. Livet blir så mycket trevligare om man gillar läget.
Detsamma gäller givetvis individer som med mer seriösa mål, som i slutändan ska upp på scenen. Får du inte de resultat du räknat med? Självklart ska det läggas tid och energi på att banka huvudet i väggen för att du inte fått samma resultat som andra som gjort samma resa som du, men när du bankat ut bucklor i både väggen och pannan är det dags att rycka dig i kragen och göra något konkret. Tough fucking luck, det gick inte som du ville. Då är det dags att göra en förändring.
Det förväntade resultatet ligger sällan i linje med den verkliga utkomsten. Ibland är de inte ens i närheten av varandra. Det första felet, vilket är kardinalfelet, är att gå in med orimliga förväntningar som inte baseras på något annat än lösa grunder. Man vet att det är kosten och träningen som tar en dit man vill komma, men där stannar det ofta, man tar inte reda på vad ”rätt” kost och träning är, vad det kostar, hur det påverkar resten av det vi kallar livet, din kraft och energi, vilja, motivation och vad gör du om resultaten uteblir?
Fel nummer två är ett pågående fel som följer en under resans gång. När det förväntade resultatet (som redan från start varit baserat på fel grunder, om ens några alls) lyser med sin frånvaro börjas det tvivlas, korrigeras, fuskas, planen lämnas och rätt vad det är har det blivit en sörja av skarvningar och påbyggnationer som inte alls är att likna ursprungsplanen. När man sedan nått sitt slutdatum (vass strandform 2018 eller vad det nu kan vara) och inte kommit hela vägen fram konstaterar man att vägen dit inte var den rätta, det fungerade inte – men hallå, du gick ju inte ens den tilltänkta vägen, du kringelikrokade dig runt hela världskartan – och kanske förkastar du en välfungerande väg och tar den för en gropig grusväg fastän den i själva verket varit av Europastandard.
Det är ju inte vägens fel att du valt att åka halva sträckan nere i diket.
Livet blir mycket härligare om det vi tar oss an åtminstone hamnar någonstans i närheten av vad vi förväntat oss på förhand. Det ger oss energi och bränsle att fortsätta mot nya övervinningar.
Så ta reda på vart du vill åka, ta fram kartan och ta reda på hur du tar dig dit, hur lång tid det kommer ta och hur mycket det kommer att kosta. Lirar förutsättningarna med vad du tror dig mäkta med? Ja, men ut på vägarna och blås på likt du vore på Autobahn i din nytrimmade Ferrari. Låter det istället övermäktigt, planera om resan till något du tror dig kunna hantera och puttra sedan fram i bekvämt tempo i din Volvo V40.
Vi ses ute på vägarna!
