Året är 2003 och jag befinner på fotbollsarenan Old Trafford i Manchester , England . Manchester United möter Fulham . Längst fram för hemmalaget huserar en holländare vid namn Ruud van Nistelrooy . Han är oglamorös, ograciös och cynisk. Stundtals brutal. Spontant ger han ett ganska klumpigt intryck. Men han är också effektiv. Extremt effektiv. Han skjuter 3 skott i matchen och gör 3 mål. Sammanlagt har han vid den här tidpunkten gjort 44 mål under året. Flest i Europa.
Och alla mål är fula. Precis alla. Han bufflar in vissa, får felträff på andra och drar sig inte för att golva två motståndare om chans till mål finns. Inget han gör är egentligen speciellt vackert att titta på. Men han är bäst i världen på att göra mål i en sport som i slutändan går ut på just det. Han hyllas, höjs till skyarna som en av världens främsta och beundras för sin förmåga. Det är, eller borde i alla fall vara, likadant inom lyftningen.
Han hyllas, höjs till skyarna som en av världens främsta och beundras för sin förmåga. Det är, eller borde i alla fall vara, likadant inom lyftningen.
Sporten går ut på att lyfta något från punkt A till punkt B. That’s it. Några stilpoäng delas inte ut. Det finns ingen regel som säger att ryggen ska vara helt neutral eller att din lyftarstil ska se ut som tagen ur en instruktionsbok för personlig träning. Du ska flytta en vikt. Det är sporten. Men folk som inte riktigt förstår, eller inte vill förstå det, gnäller ofta och högljutt i kommentarsfälten under diverse videos där den yppersta eliten slår världsrekord och vinner guldmedaljer för sina lyft.
”Hon har ju skitdålig teknik!”
”Kolla hans jävla bananrygg när han marklyfter. Ser inte klokt ut, får säkert diskbråck när som helst!”
Påfallande många verkar inte förstå att en elitlyftare inte tävlar i ”perfekta gymlyft”. Samma individer verkar också missat att personer som nått världsnivå har andra förutsättningar än vanliga Svenssons och därmed kan lyfta enligt andra principer. Och huruvida deras lyftande är hälsosamt eller ej skulle jag gissa på att de ger blanka fan i. De vill bara bli så bra som möjligt. Och då lyfter man inte som en Svensson. Hur lyftet ser ut rent visuellt är för en tävlande person sekundärt så länge tekniken är ändamålsenlig. Effektiv för att förflytta vikt, med andra ord.
Personligen har jag marklyft 180 kilo som mest och även om den vikten inte är extraordinär på något sätt så blir jag inget annat än djupt imponerad när jag ser någon lyfta det dubbla – oavsett hur tekniken ser ut. Jag vet inte hur du gör, men vinner någon VM applåderar jag prestationen. Att klaga på ett lyft som lett till den typen av bragd är lika relevant som att gnälla om Zlatan skulle avgöra fotbolls-VM med en snedspark.
Zlatans ska göra mål. En lyftare ska lyfta.
Den som lyfter mest är bäst. Men jag skiter i hur.
° ° °
Daniel J Larsson
Förutom att vara krönikör på Tyngre.se är Daniel J Larsson verksam som chefredaktör för tidningen och sajten SportHälsa. Han jobbar som föreläsare och driver den populära podcasten FitnessPodden. Finns också på Instagram: @danieljlarsson
° ° °