Du är en aspirerande byggare, du tränar bänkpress och du är arg. Å andra
sidan: inget annat anstår den äkta hooded-warrior som du ändå är.
Ditt fritidsintresse är att odla muskelmassans estetik och flera timmar
varje dag använder du till att känna, leva och konsumera vid ditt värv. Ett
par timmar varje vecka flyttar du stål. Förlåt: kontraherar du, pumpas det
och kontaktas kött-Jahve, men utan att man tillnärmelsevis kan
associeras med gängse sociala vibbar. Det här är en annan kontakt.
Kontakten till trots eller kanske egentligen, med ditt luvkrigarskaps goda
minne drivs du varje morgon att mäta världen med och mot din
skinnlinjal. Nåde den gentil som understår sig att stöka i dina så noggrant
inklistrade nejder med ett oortodoxt sätt att langa plåtlans. Förlåt mig.
Kontrahera skinn, pumpa blodslinjal och kontakta herr von Ferrum.
“Partilinjen ber att få reprimera er, sämste bänkpressande styrkelyftare:
eder brygga uppfyller inte gängse norm. Smaka Kolyma! ofrälse.”
— från diktsamlingen Alla jävlar: bliv vid er läst , 2014.
Många är ni, som du tillsammans med, tågar samlat i ett korståg mot
bryggor. Säg mig: finns det aldrig ett läge där du så där harmset plötsligt
inser att bryggan är en red herring ? Att du, med väldigt lite vidgade vyer,
skulle inse att du befinner dig mitt i herrens arena, att du är tjuren och att
personen (som i det här fallet faktiskt medverkar i filmen) är en som
rumsterar med ett rött skynke. Du låter dig vara den proverbiala tjuren i
allas vår underhållningssfär genom att inte inse att there is no spoon.
Läktaren, i samma talesätt, är full av personer som det inte heller blev
något med.
“Du är kroppsbyggare, vad i helsike är det som gör att du bryr dig om vad
andra lyfter för vikt när det centrala för dig är musklernas scenkonst?”
— Cameo, 2014.
Don’t be a dick. Don’t be a wanker.
