Du som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med mig tidigare vet att jag har en stor och ivrigt spirande kärlek till tunga lyft, och kraften i ett lyft framför allt. Självfallet finns där en uppsjö av anledningar till det. Det är kul och mätbart spexigt såklart, men det är trots allt inte riktigt det som är grejen. Den fundamentalt viktiga grejen.
Genom alla generationer av civiliserade livsmönster har vi människor fått det allt bättre. Vi slipper i de flesta fall bli jagade av andra, vi slipper gå till önskade adresser, vi har en konstant tillgång på mat och vi kan dessutom ägna massor av tid åt divaner, praliner och fjärrkontroller.
Men hur sött och kortsiktigt belönande detta scenario än må upplevas så finns där också en baksida. Vårt nya sätt att leva har samtidigt också styrt oss bort från en väldigt väsentlig del som fortfarande finns där inom oss alla: det primitiva och djuriska.
Det är här jag menar att de riktigt tunga lyften spelar en konceptuellt livsviktig roll. De tvingar oss nämligen att återuppta kontakten med våra sedan länge insomnade urkrafter. Där vi helt enkelt måste ta i så att det nästan fladdrar i den berömda rullgardinen. Där vi tar oss utanför vår egen självbild och istället landar i känslan av att vi faktiskt förmår mer än vi vågat tro. Och att vi då känner oss som en ett nummer större version av oss själva.
För visst är det väl så att vi aldrig är så levande som efter ett lyft som genomförts som om livet hängde på det?
Den känslan, den upplevelsen, den sensationen… är du inte värd den tycker du?
Det är inte lätt såklart, och då på fler sätt än att tungt defacto inte är lätt. Faktum är att du redan innan du går hemifrån behöver kratta manegen lite extra. Du har såklart redan sovit bra och käkat buffé. Men utöver det är en bra början att kanske ägna dig själv en granskande blick i spegeln. Du vill detta, och du kan. Härnäst tvingas du sannolikt följa upp med att aktivt brotta ned all ångest som kommer till ytan och dessutom betvinga alla fullt rimliga impulser att fly.
Kvar finns då bara du och din uppgift.
Grattis!
Du vet att jag är en nästan religlös förespråkare för specifikt marklyft, men vad du gör är inte det viktiga. Bara att du tar i med allt du har, på riktigt.
Det är då efterfesten börjar.
Ta hand om dig där ute och glöm aldrig känslan och kraften i ett lyft.
Alex
