Och där, i rubriken, lägger jag min retoriska ribba för idag ungefär. Den andra handfullen gånger jag öppnat truten på hemsidan har det handlat primärt om mitt missnöje när folk inte fyller tofflorna med den mängd kärlek de förtjänar att vada runt i på internets iskalla stengolv. Idag är inget undantag, men med en twist – det är tråkiga bieffekter av en annars bra sak jag är förbannad över, inte saken i sig. Med andra ord ska ni få höra mig ungefär så liberal som jag är kapabel att vara när jag fortfarande har tappat humöret tillräckligt mycket för att öppna FocusWriter.
Sista tre-fyra åren så har träning fullkomligt exploderat i samhället. 2007 vistades jag på min första tävling och svandyket in i den här subkulturen är fortfarande ett minne och kapitel jag är mycket tacksam för. Men trots att jag aldrig riktigt beblandat mig med träningen på det sättet många av er som läser gör utan mest kalsongpumpat lite oseriöst i perioder så har jag lyckats utveckla en ganska stark kärlek för de av er som gör det här av rätt orsaker. Och tyvärr, varför lämnar jag osagt, får ni ganska mycket skit av de tuffa kidsen i media. Media går som bekant skallgång mot lite förlegade ideal om hur man ska och inte ska se ut, min generation premierar frihet (samtidigt som vi kvantifierar framgång i hur många följare dina tuttar har... Alanis Morisette, anyone?) men omogna fanatiker som ”vi” är medför det också ganska mycket spottloskor på de som inte faller in. Träningsbranschen har länge haft sin beskurna del oödmjuka skithögar med utgångsläget att alla kritiker är avundsjuka, ingen orkar ”kriga” som de gör på gymmet och alla som tycker att Dorian Yates ser helt störd ut bara är avundsjuka. Medelsvensson har alltid kommit med trötta ståndpunkter som ”det där är inte ens snyggt!”, ”vad kompenserar han för?” och ”undrar vad hennes pappa tycker om det här?”. Ingen sida är pojkscouter vad gäller smutskastning och det är väl vad det är.
Träningsbranschen har länge haft sin beskurna del oödmjuka skithögar med utgångsläget att alla kritiker är avundsjuka...
Nu däremot har det börjat åla fram något extra lager trams där man ska beskylla varandra för saker man inte ens sysslar med och en av de grejerna är att kasta runt känsliga slagord. Kropp t.ex. är, primärt i kvinnliga sammanhang, en typisk sån där magvändare som de flesta med ett Facebook-konto direkt känner igen vilken ton som kommer föras på debatten hädanefter. Man är politiskt safe om man premierar hälsofarliga mängder övervikt i modetidningar, tränar man mycket är det jävligt viktigt att hela tiden påpeka varför på ett långsökt sätt så ingen får för sig att man bara vill vara fin och du kan väl knappast förvänta dig att få vara som du är om det stör mig, va?! Min tanke här är att ja, det kan du. Eller du ska kunna det åtminstone.
Det är inte varken medias eller utomstående populärkulturs uppgift att bedöma vad ni sysslar med och varför. Man kan käfta om vilken effekt det har på samhället och en riktigt långsökt måndag kanske se det som att en del av er tar mer ansvar än andra för hur eran perfekta Tyngre 7-röv kanske landar negativt i vissa identitetssökande betraktares ögon, men så fort man börjar säga att ni gör fel, är förvirrade eller mår dåligt som sysslar med det här så blir jag lite irriterad. Den rådande ”kroppshetsen” kan innebära en av 500 saker, men det är knappast rättvist att döma ut atleter med 10-15 år på gymmet för någonting som blivit en missnöjesåsikt i mitten av 2018. Och ännu mer psykande är det att se hur lätt det är för folk på andra sidan häcken att klaga på den här branschen, idrotten, livsstilen eller vad man nu ska kalla det för att den är trendig just nu när de själva har svurit trohet till varje fluga sen hockeyfrillan.
...för att den är trendig just nu när de själva har svurit trohet till varje fluga sen hockeyfrillan.
Det är lite ospecifika vattenballonger jag kastar här känner jag, så jag vill förstärka att poängen är långt ifrån att alla är idioter. Tvärt om tycker jag att alla ni som tränar av vettiga orsaker, trivs med era aktiva liv och gärna fortsätter skryta med era muskulösa figurer, viktnedgångsresor eller skönhetsingrepp ska ha en applåd för att ni svarvar er själva till vad ni vill vara. Oavsett om Expressen tycker att det är ok eller inte.
Så som summering efter min ostrukturerade torgspya vill jag bara säga att oavsett vem du är eller vad du väljer att syssla med; ta dig inte friheten att bestämma varför andra gör vad de gör. Det vet inte du. Och som motvikt till det; njut av friheten att vara den du vill vara, se ut på det sättet du vill och träna hur jävla mycket du vill. Även om en liten högljudd grupp motståndare blir sura när du gör det.
Vi ses på ”kroppshetsens” högtid Tyngre 7, där jag och min kamera kommer att fira lite av varje, så länge det verkar roligt och fullt av kärlek, och ingen ska behöva stå till svars för hur mycket de väljer att träna. Där du och din ”kroppshets” är så jävla välkomna.
Kram!
