Crossfit är vad som skulle kunna liknas vid träningsvärldens LCHF. Ingen lämnas oberörd, alla har en åsikt. Därför delas lägret ofta upp i de som älskar att slänga med viktstänger och hoppa hopprep (ibland samtidigt), och de som avskyr det. Som inte ens kan se ordet utan att frustande härja om havererade rotatorcuffar och marklyft med bananrygg. Den här texten är till Er. Ni måste givetvis inte börja göra en miljon burpees om dagen och skaffa ett VIP-medlemskap i närmsta box. Men, vi kan alla med fördel lära oss lite mer om fördelarna med detta självspäkeri. Nackdelarna lämnar jag denna gång därhän.
Så, erkänn nu, även ni som hatar crossfit. Måhända har ni läst Gudiols artikel om crossfit för ungdomar här på Tyngre, eller så har Leffe på jobbet börjat med det och gått ner tio kilo på ett halvår. Dessutom har han fräsiga skor och tights när han tränar. Nyfikenheten hos er är väckt, men ni vill inte riktigt erkänna det. Som när sommarkavajen inte längre passar och man skyller det på att tyget måste krympt av luftfuktigheten i garderoben. Och hur kan jag veta det, spottar ni ur er? Enkelt. Jag var själv likadan förut. Jag spanade också på Leffes tuffa tights på jobbet. Allt medan jag benhårt och envist upprepade för mig själv att crossfit var farligt och tokigt. Jag hade minsann också sett bananryggarna på vissa crossfitmotionärer.
Men, böjda ryggar till trots, det går inte att förneka att crossfit på mycket kort tid gjort underverk för styrketräning i allmänhet, och olympiska lyft i synnerhet. Spola tillbaka tiden två sekel, hur många "vardagsmotionärer" stod då och drog marklyft? Knäböj fanns det säkert någon strongman-aspirant som utförde, men stöt och ryck? Glöm det! Även om själva tanken på att utföra så många olympiska lyft på tid som möjligt måhända är diskutabel, så går det inte att förneka att fenomenet crossfit har fört in lyftandet i var hens rum. Och ju mer tekniken slipas, desto mindre bananryggar ser jag faktiskt på gymmet. Ju mer sporten växer, desto mer finslipas dess atleters teknik. Crossfit har fått fler människor att greppa en skivstång än Hoa-Hoa Dahlgren, vilket bara det i sig är en bedrift.
Sen var det ju det där med Leffe och tightsen. För, oavsett om vi erkänner det för oss själva eller inte, så är den största drivkraften med att träna för många motionärer att se bättre ut nakna. Det är, så att säga, den nakna (haha) sanningen. Crossfit har här fyllt ett tomrum. Det har, som den hybrid av hypertrofi och fettförbränning den är, kombinerat den seriöse bodybuildern med den inbitne löparen. Som genom ett trollslag behövde de velige motionären inte längre välja mellan att bli stor, men kanske lite plufsig, eller att ha en gudabenådad kondition men att se ut som ett vasstrå. Plötsligt behövde man inte lyfta vikter och sedan deffa i tre månader för att våga sig ut ur vassen på sommaren. Här fanns en fantastisk "genväg" till att bli snygg naken. Musklerna kom som ett brev på posten, medan fettet fullkomligt rann av kroppen.
Måhända är det också så att crossfit fyller en annan funktion. Vi bryr oss alla, vissa mer än andra givetvis, om vårt utseende. Men träning ska inte "bara" handla om det. Och med crossfit erbjöds måhända en motpol till de vanliga gymmen. Ett steg tillbaka till den vanliga, enkla rörelseglädjen (även om crossfit är allt annat än enkelt), den som vi alla kände som barn på gymnastiklektionerna. Lusten i att bara få röra sig, utan några egentliga krav. Lite "hopp och lek", fast för vuxna. Styrkan i träningsformen är nog också dess mångfacitet, vilket såklart tilltalar nybörjaren. Eftersom crossfit går ut på att träna allt och lite till, finns det alltid något för den glade amatören att snabbt hitta sin fallenhet i. Det lockar såklart till mersmak.
På tal om just mersmak. De flesta av oss älskar kolhydrater (jo, du också!), men hatar vad de gör med kroppen. Alla som sett sin mage puta ut likt en kvinna gravid i vecka 23 dagen efter ätardagen, vet vad jag menar. Här stiger min favoritfördel med crossfit in, nämligen att du får en förbränning som liknar en mutants. Det är nästan som om man dött och hamnat i himlen, för oavsett vad man äter (nästan) så blir man inte omfångsrik. På något märkligt sätt blir det istället tvärtom. Man närmar sig allt mer den där rippade formen en viss åtråvärd mutant med klor har. Du blir inte längre tjock, bara för att du råkar titta en gång för mycket på ett pepparkakspaket. Det är ta mig tusan magiskt!
Så. Det här blev lite av en hyllning till självspäkeriet. Crossfit har gett lyftandet en skjuts bland vardagsmotionärerna, vi har blivit snyggare nakna, vi får leka av oss samtidigt som vi inte behöver sky en extra bulle då och då. Och för det, för det älskar jag crossfit.
Mer styrketräning (men mindre bananryggar) åt folket!
Foto: Reebok
° ° °
