Först en långhelg i Spanien med byggar- och fitnesslandslaget. Därefter direkt till en härlig helg i Sundsvall med världens bästa bänkpressare. Ett lämpligt komplement för att få till ett stiligt hattrick hade ju varit om jag förra helgen också hade styrt kosan till Ballerup, Danmark och där gästat CrossFit Regionals [(1)].
Tre till synes väsensskilda världar, var och en med en egen publik, en egen fanbase, egen kultur, ja nästan ett eget språk. På ytan är dessa lika oförenliga som i princip alla forna unioner, där det inom respektive klan finns en lika självklar som härlig stolthet över de egna premisserna. Högst specialiserade, nitiskt trimmade, detaljerat anpassade och för alla utomstående rätt svåra att förstå. Precis som det ska vara.
Vad man lätt glömmer är dock det enkla faktum att vi – och detta sagt i den inkluderande bemärkelsen – faktiskt har ett gemensamt ursprung: styrketräningen. Man kan förvisso ta tigern ur djungeln, men det går inte att ta djungeln ur tigern. En skivstång är vad den är, liksom. Underbar. Genial. Men också banalt enkel. Några av oss föredrar att pumpa våra bicepsar med den. Några önskar inget hellre än att fullastad dra den från golvet. En del andra använder den till att både rycka, stöta, vända och pressa. Same, same – but different.
Patrick, Freddi & Lukas – alla guld värda.
Vad som också är gemensamt är passionen hos både utövare och fans. Vi har sett massor av tävlande och publik under vårens fitnesstävlingar, inte minst vår egen Tyngre Classic. Och de engagerade vrål som berikade mina dagar i Spanien har fortfarande satt mina trumhinnor på sobril. Bara några dagar senare lyftes (nästan bokstavligen) taket till Tonhallen i Sundsvall, när atleter som Sandra Lönn, Fredrik Svensson och såklart Freddi Smulter gjorde sitt yttersta för att slå knut på sig själva. Och nu var jag ju inte där – som bekant – men jag vet att det var ett rent ut sagt jävla drag även under Regionals i Danmark.
Jag har tidigare skrivit spaltmeter om min egen relativt nyfödda dragning till styrkelyftandets anspråkslösa täppa. För mig finns det enkla, mätbara aspekter där som är både konkreta, progressiva och utmanande. Jag tycker dock fortfarande att min första kärlek – bodybuilding – är en fängslande företeelse. Hade jag haft bättre karaktär och lättare kunnat glömma var jag förvarar nyckeln till kylskåpet så hade jag måhända nu varit en fullblodig fitnesstävlande. Det är dock inte för alla.
Vad som dock är för alla är begreppet styrketräning. Du kan flå din katt på vilket sätt du vill – jag bryr mig inte – men det är min absoluta övertygelse att du snarast bör börja betrakta skivstången som din bästa vän, syster, prins eller heta sängkamrat, oavsett färg, form eller vikt.
Jag har under de senaste veckorna förstärkts i en sorts övergripande glädje, som slår an precis det som Tyngre handlar om. Att försöka samla våra olika pappenheimare, hur spretiga och motspänstiga de än verkar. Vi må alla ha våra egenheter och små tics. Men vi drivs av samma motor: kärleken till träningen .
Länge leve den kärleken!
REDAKTÖREN LISTAR
5 minnesvärda händelser 2015 (så här långt). I kronologisk ordning.
Patrick Monga, Battle of Scandinavia
Ja, jag var nära att golvas. Killens form, struktur och symmetriska kvaliteter var outstanding. Hans EM-guld en månad senare bekräftade det.
Tyngre Classic I
Upplever fortfarande en tacksam tillfredställelse över helgen, och ser därför fram mot höstens uppföljare enormt.
Andreas Fotiadis, EM, Santa Susanna
Sylvass, symmetrisk och sensationellt superbra. Vinner både klass och overall på EM, en grym prestation.
”Gino, the Announcer”, bänk-VM, Sundsvall
Eugene (efternamn oklart) var influgen speaker från New Jersey, som trots borttappat bagage ägde hela världen en helg.
Freddi Smulter, 401 kg, bänk-VM, Sundsvall
Freddi är inte som andra. Redan i ingången knäcker han övriga. 401 kg lastar han, och klarar. Boom!
Gino at work!