Med typ två månader kvar till jul har höstens största och viktigaste händelse för oss på Tyngre precis passerat. Tävlingen Tyngre Classic II genomfördes den 17-18 oktober, precis som förra gången i Solnahallen, Stockholm. Vi fick enormt fin respons på vår första tävling under Tyngre-flaggen, där en besökare som fått parkeringsböter och en tävlande som inte gått till final var de enda som mig veterligen vädrat något som kan liknas vid kritik. I övrigt har det bara strömmat uppskattning, tacksamhet och på många sätt även kärlek vår väg efter det. Fantastiskt är i det sammanhanget ett allt för klent ord.
Därför var det nästan med skräckblandad förtjusning vi klev in i Solnahallen för ännu en helg i hantelns tecken. Vi kände oss faktiskt som det där bandet som ska släppa den svåra andra plattan. Uppföljaren till succédebuten som rosats av världens alla kritiker, spelats på alla radiostationer kända för människan och som sålt guld och platina bara på några veckor. Och vi vet ju alla att det är betydligt lättare att överträffa förväntningar om man inte har några. Så deon fick faktiskt gå några varv extra.
Att få dela ut overallpriset i Body Fitness till min egen älskling är en av mitt livs större upplevelser.
En egen klump i magen hade jag dessutom för det nya denna gång – Tyngre GAMES , inbjudningstävlingen i multifunktionella fysikprestationer (man får inte kalla det crossfit). Det var faktiskt lite pill med det. Dels att få till hårdvaran, dvs arenan och utrustningen. Men också själva innehållet – atleterna, publiken och grenarna. När jag dock sent på fredagen betraktade hallen vi ställt i ordning, och jag såg målmedvetenheten i tävlingsgeneralen Alexander Elebros sista detaljförberedelser så släppte en av stenarna. Jag visste redan tidigt att vi lyckats samla ihop kanske det bästa startfältet någonsin på svensk mark. Tolv startande, alla tillhörande den absoluta toppen. Vi fick därmed en unik möjlighet att presentera denna tävlingsform på bästa sätt inför en ny publik, och det är min uppfattning att så kallat tycke uppstod. Den högljudda uppskattningen från publiken kunde slutligen fungera som ett sorts kvitto på att det eventet också blev riktigt bra.
Atleter och domare jobbandes tillsammans.
Jag skulle personligen leverera under helgen också. Det skulle lyftas mark, i en sorts gryningsduell mellan mig och Kalle Zackari Wahlström. Under parollen Deadlift For Life samlade vi in sponsormedel till Radiohjälpen, som ett särskilt stöd för den stora flyktingkatastrofen. Ett tiotal företag lättade på plånboken för detta initiativ, vilket är enormt glädjande! Själva lyftandet var också superkul. Kalle är en så härlig person att det inte går att vara opåverkad i hans sällskap. Vi satt halvtysta i omklädningsrummet innan, bara han och jag. Tittade lite på varandra, log lite smått, innan vi i princip samtidigt brast ut i ett förlösande skratt som sa det mesta. Att vi har en vänskap, att vi skulle dra mark för välgörande ändamål, men att vi trots det gärna ville vinna båda två. Och det gjorde vi också. Vi fick nämligen stanna på 240 kg, då vi båda failade på 252,5. Det gjorde dock inte Stefan Ågren, som med sitt lugn och sina pedagogiska färdigheter coachade oss båda. När jag och Kalle spillt allt vårt krut gick Stefan fram helt ouppvärmd och ställde sig upp med 252,5 kg i händerna, som om det vore ett par manschettknappar. Det var galet.
Även Kalle ser nöjd ut.
Dessa två dagar i Solnahallen, och faktiskt alla följande dagar efter det, kan bäst beskrivas med glädje. Så många leenden jag mött, så många rejäla handslag, fistbumps och så många innerliga omfamningar. Så många trevliga kommentarer och omdömen, både om sajten, om podcasten, om våra produkter, och såklart om tävlingen. Och det är svårt att ta in allt. Hade jag varit till hälften sprungen ur myllan från de nordvästra delarna av Spanien så hade jag nog tyckt att allt detta är helt rimligt. Men för mig är det nästan ofattbart. Min lycka i att få vara inblandad i detta var skyhög redan innan dagen D, men den samlade responsen för mig nästan till rusets brant. Till adrenalinets vrål, till dopaminets flammande eld, till ett beroendeframkallande hål som bara vill ha mer och mer och mer. Därför känns det extra roligt att kunna berätta att den 23-24 april gör vi om allt igen. Samma plats, samma koncept, bara förhoppningsvis ett par snäpp bättre. Tyngre Classic III , välkommen!
Det är också enormt kul att tyngre.se är nominerade i kategorin Årets hemsida vid Guldhjärtat under Fitnessfestivalen i Stockholm. Jag är även nominerad till Årets förebild , men tävlar där mot människor jag verkligen älskar. Som Lars Berglund, Jenny Adolfsson och vår kompis Kalle Zackari Wahlström. Och eftersom alla dessa är mina förebilder så vill jag att alla de ska vinna. Alla! Men Priset för Årets hemsida hade jag verkligen velat nosa på! Så du som gillar vad vi gör får gärna gå in och rösta.
I dina växande musklers tjänst!
Alex
° ° °
REDAKTÖREN LISTAR
Självklara tack!
Tyngre Classic II
Tack till alla som fick Tyngre Classic II att bli verklighet: Reino, Micke, Eddie, Fredrik, Herkules, Jörgen och Janpeter. Tack till Kenneth och alla domare: Tomas, Nick, Benny, Dimitri, Jonni, Petra, Evalinda, Helena, Sally och Maria. Tack till vårt gäng: Andreas, Viktor, Marcus, Max, Oliver, Alex, Jonas, Pontus, Simon, Niklas, Sam, Sofia, Pierre, Robert och Kristian. Tack till Emité för smink, till Candy King för godiset. Tack till Brani! Tack till våra sponsorer: NOCCO, MM Sports och svenskt Kosttillskott, till våra utställare: Fairing, Budo & Fitness, Lohilo, Aldrig Vila och Undisputed. Tack till dig som kom för att tävla, för att coacha eller bara sitta i publiken.
Tyngre GAMES
Tack till Alexander, Henrik, Håkan, Christoffer, Christoffer, Robert, Marcus och Anna för att ni var ryggraden till Tyngre GAMES. Det största av tack till Mikaela, Calvin, Karin, David, Mia, David, Helena, Simon, Camilla, Simon, Angelica och Viktor för att ni alla visade oss förtroendet och för att ni kom och satte en ny norm för fysiska prestationer! Tack till Nox Box, Alpha Strong och Baltic Fitness för lån av grejor. Tack till dig som kom!
Deadlift For Life
Stort tack till Kalle Zackari Wahlström för att du är som du är och för att du vill göra världen till en bättre plats. Stort tack till Josef för allt, inte minst alla Blues Brother-referenser (alla borde se den filmen minst en gång om året). Tack som fanken till Stefan Ågren för stöd, inspiration och även för det bryska återfärden tillbaka till den verklighet där alla borde lyfta 252,5 kg som ett par torra löv. Tack till Eleiko, NOCCO, Nordea, Fitnessfestivalen, Hatt et Söner, Sportkost, Skrotnissarna, Gymmet och Fisk & Skaldjursbilen för att ni alla bidrog till Radiohjälpen! Tack som fan!
° ° °
