oJag har länge hävdat att livet är alldeles underbart så fort jag fått den obligatoriska frågan om läget. Hemmarelationen är legendarisk, barnens närvaro gör mig hel, hälsan är i stigande (där träningsresultaten tillfälligt ställts åt sidan), och även rent professionellt måste statusen betraktas som förbannat bra.
Från fredagens Tyngre Talkshow, här med Karl Dyall & Robert Stasinski som gäster.
Men säg det som varar för evigt. Under Fitnessfestivalen, som genomfördes föregående helg, kom tidigare definitioner av skitbra ordentligt på skam. Jag och min broder Andreas har aldrig varit i närheten av att möta så mycket verbaliserad uppskattning och uttryckt kärlek som då. Antalet härliga individer som kom förbi vår monter för att säga hej, ta en bild, sno åt sig en kram (jag bjöd frikostigt) och en och annan selfie var rekordhögt. Stor fest på alla vis, och den lätt bedrägliga känslan av att vara oövervinnerlig kom tillfälligt över mig [(1)].
Denna egoturbo fick än mer kraft på lördagskvällen, då det var dags för galatillställningen Guldhjärtat. För dig som undrar så är Guldhjärtat en sorts fitnessbranschens Oscars-gala – ett sätt att belöna och lyfta fram nämnvärda personer och företag som ansetts gjort särskilt betydelsefulla saker under året. Tyngre var nominerade i klassen Bästa Hemsida/Blogg , och bara det – att vara nominerad, och dessutom vara en av de fyra finalisterna – var egentligen nog. Redan där fick vi det erkännande man i sina ljusaste stunder vågar drömma om. Redan där var vi egentligen hemma. Och just därför var det närmast surrealistiskt när vi gick och vann hela skiten.
Ove & Catharina Rytter delar ut Guldhjärtat för Årets Hemsida/Blogg till mig & Andreas.
Känslan att med pirriga ben vandra genom Hamburger Börs lokaler mot den scen där vi just ropats ut som vinnare var minst sagt speciell. Väl uppe i ljuset av strålkastare, vid min mentor Ove Rytters och hans fantastiska fru Catharinas sida, kändes det fantastiskt på så många plan. Att vi – jag och Andreas – på något sätt hade lyckats i vår mission om en redaktionell webbsida för alla, jag upprepar alla, som gillar styrketräning. Att ett alltigenom obundet förhållningssätt till omfång, format, disciplin och även kanal kunde visa sig än mer intressant än vi ens vågat hoppats. Att våra ansträngningar att hela tiden försöka bli bättre inte gått vår omvärld förbi. Att vi var hemma, lite.
Motiveringen lämnade knappt ett öga torrt här hos oss på Tyngre.
Tillsammans med alla dessa lyckokänslor så fanns där också ett visst mått av rättvisa, jag kan erkänna det. Som att det i någon mån var rimligt att vi vann. Kanske gick det att spåra i att vi nog trodde att vi förmodligen inte skulle vinna (även om vi såklart kanske hoppades på det). Vi ska naturligtvis inte övervärdera innebörden av detta pris. Vi hade flest publikröster (!) och minst lika många juryröster som tvåan. Men det är ett officiellt erkännande på att vi är på rätt väg.
Trofén.
En av mina mer minnesvärda tankar från när jag stod där på scenen är att jag väste i örat på Andreas: ”Vi kan omöjligen ta emot detta pris här utan att vara bakis imorgon” , vilket resulterade i att vi till slut rullade in så mycket champagne vi förmådde hälla i oss.
Det var också extremt roligt att få se vår kompis Kalle Zackari Wahlström vinna priset för Årets Förebild , vilket redan innan kändes som en slam-dunk. Ingen annan har gjort lika mycket för att sprida glädjen i att på ett okomplicerat sätt ge sig i väg för att träna som Kalle. Med Kalle som ciceron blir träningen av, och den blir det dessutom av rätt anledning. Extra roligt att Kalle och hans underbara fru Brita också satt vid vårt bord. Jag tyckte dessutom mycket om att Paolo Roberto tilldelades Årets Hederspris , vilket jag också kände var helrätt. Paolo är en skön och högenergisk snubbe med fler järn i elden än han gått proffsmatcher, och han är dessutom skarp, inspirerande och grymt vältränad.
All in all, en helt sagolik kväll.
Kalle Zackari Wahlström och Andreas Guiance – två av mina favoriter.
Söndagen ägnades nästan helt åt att med stöd av halstabletter och rikliga mängder vatten fortsätta möta supersköna människor i vår monter. Jag var såklart aningen matt i lacken, men det är liksom bara att bita ihop.
Det finns massor av människor som jag här och nu vill tacka för helgen, både i specifika anledningar och i lite mer generella termer. Först och främst dig som röstade på oss! Utan dig hade det inte varit möjligt, och dessutom fan så mycket tråkigare. Mina närmaste – Andreas, Carina, Max, och Oliver – ni vet vad ni betyder. Underbara Viktor (klippan), Simon (du är grym), Victor & Robban (tack). Tack också till Ove & Catharina – allt börjar liksom hos er. Tack till Wille, Linus, Kalle & Robert och Kalle – Tyngre Talkshow blev roligare med er som gäster [(2)]. Tack till Jacob & Jenny – alla är vi i skumpans vänkrets. Tack till Marcus – som vanligt levererar du storstilat. Tack till Daniel & Robban – ni är grymma! Tack till Jacob Richloow – tack! Tack till Brita & Kalle Zackari Wahlström. Tack till Jonas Lungren – skål! Tack till Seth Janson – din kram satt som en keps. Tack till Semiran & Anette – härligt att ser er! Tack till Stefan Elfving – trofén är tillbaka! Tack till Cici & Evalinda – you're gorgeous inside and out! Tack till Anders T Bergström och hela din fantastiska familj – som man alltid känner sig som en del av! Tack till Stefan Ågren – välkommen till Västerås! Tack till Herkules – utan dig blir det mesta färglöst och tråkigt. Tack till Eva-Linn – din generositet och och omtänksamhet är gränslös! Tack till Lina (tyndero) – dina kladdkakor är episka! Tack till Lars Berglund – du är alltid nära mig. Tack till Robban – underbart att se dig och din underbara familj igen! Tack till kompisarna på NOCCO! Tack till personalen på Radisson Blu Waterfront – som måste vara värdens bästa hotellpersonal. Tack till dig som kom fram för att hälsa under helgen – din utsträckta hand och din omfamning är allt. Tack till dig som tävlade i marklyft i vår monter på söndagen – satan så grymma prestationer rakt igenom! Tack till The Academy – ni hade bästa kaffet och vattnet! Tack Veronica – härligt att få träffa tjejerna och mannen! Tack Sandra – och lycka till framöver! Tack också till alla jag glömt nämna – för det har jag säkert.
Jag och Andy med Jonas Byheden, som vann marklyftstävlingen för herrar, med sinnessjuka 70 reps på 100 kg!
Nu i helgen, den 5-6 december, gör vi om alltihop igen, fast i Göteborg. Det blir Groundhog Day all over, kan man säga. Dags för för Scandinavian Power Wknd, som i en eller annan mening är del två av Fitnessfestivalen , eller i alla fall Luciapokalen. Tävlingar såklart, i Bodybuilding, Bikini Fitness, Women's Physique och massor av andra happenings. Mig och Andreas hittar du på en av scenerna under lördagen (vi kör en sorts nedkokt version av Tyngre Talkshow ) och jag lämnas ensam i mitt öde kvar där med mikrofonen under söndagen. Är du i närheten, kom gärna förbi och säg hej!
TACK!
I dina växande musklers tjänst!
Alex
° ° °
