1990 var ett händelserikt år. Bland mycket annat både högt och lågt var det också då jag på riktigt förstod att Kalle Dyall var mer än en begåvad dansare, sångare och showman [(1)]. Att Kalle också var en superatlet framstod nämligen tydligt i TV4s ”Fångarna på Fortet”, där han tog sig fram som en slåttermaskin [(2)] genom alla grenar. Specifikt minns jag cellen där man flyttade ett järnrör genom två öglor längs en välvd vägg, för att kunna stå och hålla i sig i själva röret. Mot slutet satt öglorna i taket och att då lirka in röret blev ganska trickigt. Kalle löste det genom att helt enkelt hänga i de två sista öglorna enbart med vänsterhandens två fingrar. Högern använde han till att lossa den eftertraktade nyckeln från kroken, för att därefter i ett kattlikt hopp ta sig ner igen. Jag vet att detta i sak är en närmast banal bisak, men för mig var det världsomvälvande. Sedan den dagen har jag sett annorlunda på Kalle Dyall. Men också på var gränsen för mänsklig kroppskontroll går. En gräns som Kalle uppenbarligen inte känner.
Kalle i en av sina favoritmiljöer.
Sedan 2005 har Kalle varit hooked på CrossFit.
– Ja, det var min gode v än Kenta Hammarström, head coach på Prana Jiu Jitsu, som alltid varit f öre alla andra med att uppt äcka nya trender och id éer, som menade att det h är verkligen var n ågot f ör mig. Och det st ämde , berättar Kalle.
Träningspassen radades upp i en allt stridare ström, och kunde till slut också göra underverk för Kalles då sargade kropp.
– Det är riktigt. Jag hade ju n ågra år tidigare ”pensionerat ” mig sj älv som dansare efter flera ih ållande skador och vad jag upplevde som rena f örslitningar. Men genom tr äningen p å boxen s å hamnade jag till slut i en fysisk status d är jag kunde utmana mig sj älv med b åde steppskor och frack igen. Och det var helt underbart.
Emblemet till CrossFit Solid.
Sedan 2010 driver Kalle tillsammans med Rennie Mirro och Joachim Bergström boxen CrossFit Solid i Stockholm, där, förutom Kalles egen träning sker, också nära 200 medlemmar dagligen krigar för fullt.
Kalle var en av fyra svenskar som kvalificerat sig för CrossFit Games 2014, i Los Angeles i slutet av juli [(3)]. Förväntningarna var svårdefinierade innan, och Kalle visste i princip ingenting om hur formen var innan avfärd.
– Nej, jag var ju sjuk de tre sista veckorna innan vi åkte s å jag hade sv årt att toppa tr äningen ordentligt, s å jag var tvungen att chansa lite d är p å plats. Och det var en chansning som gick hem , berättar Kalle med ett leende.
Minst sagt. Efter tre dagars tävlande med 8 events tog Kalle en extremt meriterande tredjeplats i mastersklassen 45-49 år. Den bästa svenska individuella prestationen någonsin på Games. Och redan från början smakade Kalles resultat medalj.
– I den f örsta grenen, Marklyft, k ände jag att jag hade formen d är den borde vara, och det k ändes oerh ört sk önt. Jag kunde ocks å vinna det eventet, vilket var riktigt trevligt inf ör allt som komma skulle , säger han.
Kaxigt! Kalle from Sweden (by way of London) kliver in och dominerar direkt.
– Haha, well, det m ärktes faktiskt p å omgivningen att man s åg p å mig med andra ögon efter det. B åde fr ån medt ävlande och media, alla var betydligt mer uppm ärksamma p å mig och p å vem jag var , berättar Kalle.
Kalle följde upp vinsten i marklyftet med att bli 3:a i Handstand Walk (max distance), 3:a i Sled Sprint (100 yards), och 7:a i Run Rope (5x400 meter löpning + 2 repklättringar utan ben), vilket gjorde att ledartavlan hade följande namn överst efter första dagens tävlingar: KARL DYALL.
– Jag har ju mina styrkor i de explosiva momenten, s å sl äden och handstand var jag positiv inf ör. D äremot är jag lite överraskad över segern i marken. Men det var otroligt kul att f å leda efter f örsta dagen, även om man alltid m åste vara ödmjuk.
Inför dag 2 såg det onekligen ljust ut. Inte minst med tanke på att det första eventet såg ut att vara skräddarsytt för Kalle. Rodd 1000 meter, Pull Ups (Kalles specialitet) och Push Jerks.
– Ja, p å pappret var det som gjort f ör mig, men jag k ände redan n är jag greppade r äcket att vi skulle f å sjunga en annan sorts visa. Jag glider vanligtvis mycket i handen n är jag g ör mina kippade pull ups, och det var nog ingen bra teknik den h är dagen. Splitter nya r äcken, dessutom svarta, som i den gassande solen blev rena laserknivarna. Vi skulle ju g öra 100 reps och jag hade d ärf ör planerat att g å f ör ”unbroken ” [(4)], vilket jag alltid g ör vanligtvis, men jag var tvungen och avbryta. Skinnet sl äppte i b åda h änderna fr ån i princip handloven och hasade ner, s å jag kunde helt enkelt inte h ålla i ordentligt. Jag f örs ökte sedan kompensera f ör det i Push Jerken, men inte heller det gick obehindrat. Det var en tuff wod, dock, säger Kalle och visar upp handen, som nu är återhämtad.
Kalles hand är nu nästan bra. Annat var det förr.
En fjortondeplacering där förändrade förutsättningarna något, men inte mer än vad själva handskadan gjorde mot slutet. Andra dagens andra event var dock Med Ball Burpee (21-15-9 ryck med 36 kg, medicinboll + burpees) där Kalle klev in som 5:a.
– Jo, i det eventet funkade handen ganska OK, varf ör det gick f örh ållandevis bra.
Kvällen och natten ägnades åt att försöka få ordning på handen, med plåster, is och diverse medikamenter.
– Jag hade faktiskt inte s ärskilt ont n är vi klev in dag 3, men h änderna var v äldigt svullna och det var sv årt att f å ett bra grepp. I f örsta eventet var det bland annat toes-to-bars och ring dips, vilket inte var lika trevlig som det brukar , säger Kalle med ett litet flin.
En fjortondeplats även här, vilket gjorde att Kalles chanser till medalj försämrades.
– Jo, men det fanns en chans om jag prickade i sista eventet. S å jag gav allt.
I den åttonde och sista grenen doldes en 100 meter sprint, 5 burpee muscle-ups och 5 ryck på 75 kg. En samling övningar som i vanliga fall skulle passat Herr Dyall som en handske [(5)]. Men här passade inte riktigt handen.
– N ä, jag var svullen i h änderna och speciellt rycket var knepigt. Man vill ju h ålla med tuml ås f ör att orka rycka st ången, men jag kom inte riktigt runt, s å jag fick fulrycka lite , skrattar Kalle.
Medaljen. Den enda i sitt slag i Sverige.
En andraplacering i eventet efter den suveräne Jerry Hill [(6)] innebar att Kalle fick äran att hänga på sig bronsmedaljen, vilket alltså är den bästa svenska prestationen på Games, ever.
– Jag är enormt n öjd, allt annat vore ju vansinne … Allt eftersom att tiden g år s å upplever jag att man f örlorar vissa aspekter ur sin fysiska potential, som snabbhet och inte minst återh ämtning. Tappet är dock mycket mindre än jag hade trott, och det tillskriver jag helt och h ållet den allsidiga tr äningen som seri ös crossfit handlar om.
Karl Dyall – en särdeles vältränad 47-åring.
Livet går med det vidare för denne hedersknyffel och superatlet. Numera rentav mer så än 1990.
FAKTA
Namn: Karl Dyall
Ålder: 47 år
Längd: 180 cm
Vikt: 78 kg
Familj: frun Lotta
Arbetar: driver boxen CrossFit Solid i Stockholm, skådespelare, artist, dansare
KALLES 5 TIPS FÖR EN STARK FYSIK +40 ÅR
- Basövningarna! Djupa knäböj, Mark och pressar.
- Sätt realistiska mål.
- Hitta bra träningskompisar med liknande mål.
- Följ ett varieraträningsupplägg.
- Lyssna på kroppen och våga fråga om hjälp/råd
