Om du är intresserad av träning och kost i allmänhet och inte bara relaterat till ren styrketräning så har du nog inte missat att lågkolhydratkost har fått sig ett litet uppsving på senare år hos gemene man. Det är inte svårt att hitta anekdoter på internet från människor som påstår sig prestera mycket bättre på en lågkolhydratkost jämfört med det som de åt tidigare, vad nu än det var.
Även vissa vetenskapliga tidskrifter och då främst British Journal of Sports Medicine, BJSM , har släppt igenom ett antal artiklar på senare år och där väldigt öppet insinuerat att lågkolhydratkost skulle vara bäst för konditionsidrottare (1). Jag skriver artiklar för det har inte varit studier utan det har helt enkelt varit krönikor, ledare eller liknande där vissa LCHF-frälsta personer i princip fått påstå lite vad de vill kring träning och kost. Du kan se det som ett blogginlägg på Kostdoktorn fast där man lånar kredibilitet från en ganska ansedd tidning inom idrottsmedicin och träningsfysiologi.
Ytterligare en tidskrift har publicerat en artikel från samma forskare men då under kategorier så som ”kontroversiella ämnen inom idrottsnutrition” (2). Då den artikeln hade krav på sig att vara evidensbaserad så påstås det inte heller samma fantastiska saker här.
Den första ledaren jag refererade ovanför har samma forskargrupp sedan försökt använda som referens till att försöka stödja sitt påstående i ytterligare en ledare i BJSM (3). De skrev alltså en ledare, som inte granskas för vetenskaplighet, där de sedan refererar sig själv i en annan ledare som om det skulle vara bevis. Det här sättet att försöka framföra åsikter som evidens blev dock påtalat av andra forskare i kommentarer likt den här under.
Den här typen av försök att missrepresentera forskningen går sällan obemärkt förbi hos akademiker på området. Tyvärr gäller dock sällan detsamma för gemene man då en krönika likt den ovan där det görs en massa lösa påståenden ofta framställs som vetenskaplig fakta i vanlig media.
När ingen vetenskap förändras men folk ändå börja tro annorlunda
Artiklar likt de här ovanför medias återberättande av dem har skapat en bild hos många idrottare, framför allt uthållighetsidrottare, att vetenskapen på området håller på att vända. I verkligheten är det dock så att det i princip inte har kommit några nya studier på området. Det finns ingenting som stödjer lågkolhydratkost för konditionsidrottare mer idag än det fanns för 10 år sedan förutom ett par högljudda forskare som påstår saker utan evidens.
För några dagar sen publicerades en artikel som belyser det här väldigt bra (4). Som författare till den här artikeln står en av de mest framstående forskarna kring just kost och kondition i världen idag, Louise Burk . Hon har även utfört flera av studierna som faktiskt finns publicerade kring lågkolhydratkost och träning. Titeln på hennes översiktsstudie är ”Re-Examining High-Fat Diets for Sports Performance: Did We Call the ‘Nail in the Coffin’ Too Soon?” .
Om titeln kan få det att låta som en spännande artikel så försvinner snabbt den uppfattningen när man läser slutsatserna:
Recent re-emergence of interest in LCHF diets, coupled with anecdotes of improved performance by sportspeople who follow them, has created a need to re-examine the potential benefits of this eating style.Unfortunately, the absence of new data prevents a different conclusion from being made .
Med andra ord så är vetenskapen idag den samma som den var för 10 år sen.
Det återstår givetvis frågor att besvara
Den här texten är inte menad att säga att lågkolhydratkost och träning är meningslöst. Förra julen var det vissa utvalda som fick en ebook av mig där de kunde läsa om flera eventuella fördelar (och nackdelar) med lågkolhydratkost och idrottande. Hela artikeln ovan av Louise Burk ovan är även fri för alla att läsa om du är intresserad kring konditionsträningen specifikt. Där kan du också läsa om att det finns möjliga fördelar med lågkolhydratkost i vissa situationer, men de är alla än så länge otestade hypoteser.
Summering – när evidens förändras men en PR-maskin sätter igång
Det jag ville göra med den här texten är att belysa någonting som är väldigt vanligt inom framför allt fitnessvärlden men även inom träningsvärlden i stort – att tro går långt före evidens. Det är helt okej att tro på saker med dålig evidens, jag skulle säga att du inte kommer särskilt långt när det gäller träning om du inte gör det. Men det är stor skillnad mellan att tro att någonting är bättre och att påstå att det finns evidens för att någonting är bättre.
Problemet när man inte skiljer på de här två sakerna är att vad som är ”sanningen” helt plötsligt verkar pendla från ett håll till ett annat. Något som var jättepopulärt för ett år sen är helt plötsligt värdelöst och vice versa. Många tappar sen bort sig i den här röran och de missar den forskning som verkligen kommer, den som verkligen leder oss framåt mot en bättre förståelse och ofta även bättre träningsmetoder och kostvanor. Istället för att följa ny kunskap så fortsätter de istället hoppa från trend till trend utan någon som helst koll på vad som verkligen är visat och vad som bara är påhittat av någon PR-firma eller ”guru” på internet.
Så om du hör börjar märka av att någonting som ansetts vara dåligt eller ointressant förr helt plötsligt börjar bli populärt så stanna upp och fråga dig själv varför det är så? Finns det verkligen ny forskning på området som berättigar det hela eller är det bara ännu en trend?
Ett annat exempel utöver lågkolhydratkost och träning är kokosolja. Från att ha varit en produkt som väldigt få nyttjat är det många idag som tror att det är någon form av livselixir. Rent forskningsmässigt har det dock inte hänt något speciellt, det är bara en massa marknadsföring.
° ° °
Jacob Gudiol är expert på kost och träning och författare till boken "Skitmat" , som du hittar här som pappersbok eller här som e-bok, samt den nya boken "Forma Kroppen 2" , som du hittar här.
[
