För några veckor sedan släppte jag och Wille ett populärt avsnitt av Tyngre Träningssnack med titeln ”Hur du optimerar din rehabilitering efter en skada” som handlade om vad som sker i din kropp när du råkar ut för en större typ av skada, och hur du kan försöka lägga upp din rehabilitering när det gäller vila och kost för att försöka optimera läkningen och troligen också förkorta tiden du är skadad.
Vi gick inte in särskilt mycket på träning i det avsnittet eftersom det så klart varierar väldigt mycket från skada till skada hur man ska träna och framför allt hur man ska stegra träningen. En sak som ändå togs upp var dock att du ska försöka aktivera musklerna så fort som möjligt igen utan att du drar upp skadan.

Huvudmotiveringen i avsnittet var för att det förbättrar den så kallade remoduleringen efter skadan. Remodulering är ett fint ord för återbyggnad och träningen ser då till att återbyggnaden sker på ett bättre sätt, att vävnaden blir bättre när allting är klart.

Ytterligare en anledning som vi inte nämner direkt ut är att det också skulle kunna skynda på själva läkningen. Träning i sig vet man ju har stor inverkan både på läkningstiden och hur väl skadan läker men hur viktigt det är att börja med rehabiliteringen i tid är ingenting som man haft särskilt bra koll på sen tidigare.

För några dagar sedan publicerades dock en studie som ganska starkt antyder att det nog är bäst att börja så tidigt som det bara går så fort själva blödningen efter skadan inte ökar längre, alltså mellan 1-3 dagar ungefär beroende på hur stor skadan är (1).

42 amatörer fick börja rehabilitering efter 2 eller 9 dagar

Upplägget på studien är i sig själv ganska lätt att förstå och följa. 42 st amatöridrottare med muskelskada i övergången mellan muskel och sena antingen i framsida lår eller i vadmuskulaturen blev slumpmässigt indelade i två grupper. En grupp som fick tidig träning som började redan efter två dagar och en grupp som fick samma typ av rehabilitering fast den började först efter 9 dagar.

Därefter följde man helt enkelt personerna i ett år för att se hur lång tid det tog för dem att bli bra från deras skador och sen även om de höll sig skadefria efteråt.

Deltagarna i studien var som sagt amatörer och de kom från flera olika idrotter, främst fotboll och friidrott. Gemensamt för alla skadorna var dock att de kom i explosiva moment och att deltagarna inte hade känt någon föraning innan skadan skedde. 90 procent av skadorna uppstod i samband med en sprint medan resterande skedde vid hopp.

Så enkelt var det alltså rent uppläggsmässigt men att utföra den här typen av studie där man måste få tag i personer inom 48 timmar efter skadan, verifiera att det verkligen är en skada, randomisera dem, se till att de får liknande rehabilitering, följa upp dem över tid mm, innebär ett enormt arbete rent logistiskt och jag är väldigt imponerad av den här studien. Studien är dessutom förregistrerad vilket innebär att forskarna berättade i förväg vad de tänkte göra vilket är ett stort plus.

Den här studien är för övrig är från Köpenhamns Universitet så hatten av till danskarna.

Tidig rehabilitering minskade skadetiden

Resultatet i den här studien visas egentligen bäst med hjälp av två illustrationer som du kan se här under.

Den första bilden visar hur många av deltagarna rent procentuellt som var tillbaka till sin idrott vid en viss tid. Så efter 50 dagar var det 25 procent av deltagarna i gruppen som började sin rehabilitering tidigt och 5 procent i gruppen som började rehabiliteringen efter 9 dagar. Som du kan se fortsätter sen den här trenden mellan grupperna.
Den andra bilden visar istället på medianen (inte medelvärdet!) för deltagarna. Medianen för gruppen som började rehabiliteringen redan efter 2 dagar var 63 dagar medan den var 83 dagar för de som väntade i 9 dagar. När det gäller skillnaden i medelvärdet så var den tre veckor mellan grupperna.

Det är ju svårt att säga vilket värde som egentligen är mest rättvisande i en studie som den här där rehabiliteringstiden kan skilja sig med över 100 dagar även inom en viss grupp så du får välja vilket värde du själv tycker att du vill lägga mest tyngd vid.

Oavsett, det viktiga att ta med sig är att den här studien visar att det verkar finns ganska stora och betydande skillnader i hur lång tid det tar för att komma tillbaka från skada beroende på hur snabb du är på att börja din rehabilitering.

En veckas fördröjning i starten kan innebära att det tar ett par veckor längre än nödvändigt innan du är i mål och kan idrotta för fullt igen.

Summering

Jag tycker inte att det finns särskilt mycket mer att säga om den här studien än det som jag redan har tagit upp. Att artikeln är kort innebär dock inte att det som du precis har läst ska tolkas som någon typ av ”notis” eller någonting som du inte ska lägga särskilt stor vikt vid.

Det här är en kort text men budskapet är ändå viktigt, eller i alla fall verkligen betydelsefullt för alla som idrottar och inte tycker om att vara skadade längre än nödvändigt.

Det finns ett par saker som gör det lite vanskligt att dra för generella slutsatser kring det här likt att alla skadorna uppstod vid sprint eller hopp. Samt att man endast inkluderade deltagare med skador kring muskel-sena. Kanske är det andra saker som gäller när man får en skada på andra delar av muskeln eller sena? Vad jag vet så finns det ingen data på den delen mer än djurförsök så jag hade sagt att resultatet i den här studien får gälla som riktlinje för alla skador som berör muskel-sena tills vidare.