Jag fascineras ofta över hur begreppet ”tur” används för att beskriva välförtjänt framgång. Inte på ett positivt sätt, utan snarare som en sorts missunnsam och subtil förminskning av dina prestationer. Tur med gener, tur i arbetslivet, tur med talang. Du har säkert fått din beskärda del av det här.
Om jag uppfattat ordet ”tur” korrekt, så handlar det om positiva, enskilda händelser som uppkommer slumpmässigt. Genetiska förutsättningar och medfödda talanger som är fördelaktiga är två exempel. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle ett annat. Därför är jag väldigt oförstående till att ordet ofta brukas i samband med framgångar som arbetats fram över lång tid. Att bli vältränad tar tid, oavsett hur du gör. Oavsett dina förutsättningar. Detsamma gäller framgångar i resterande delar av livet. Karriärsrelaterade medgångar är ett praktexempel utanför träningen som många snabbt, och till synes avundsamt, sammankopplar med tur.
Jag kan inte påstå att jag mötts av det här så mycket själv. Men jag har å andra sidan inte realiserat några anmärkningsvärda saker heller. Om du har det, så är du troligtvis värre drabbad. Och då vet du också att många utomstående gärna förklarar din framfart med just tur.
“Vilken tur du har som hamnat där du är idag”. ”Vilken tur du har som kan utveckla den där fysiken”.
Tur?
Vilken tur du har som hamnat där du är idag. Vilken tur du har som kan utveckla den där fysiken.
Är det verkligen ett rättvist sätt att förklara någons kämpande dag ut och dag in under flera år? Visst, somliga har bättre förutsättningar. En del har osedvanlig talang, en del har förmågor andra inte besitter – men dina förutsättningar är faktiskt bara en grund. Något du själv måste utveckla. Att du sedermera lyckas med det har ingenting med tur att göra. Och att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle borde du i hög utsträckning kunna styra över själv. Om så ej vore fallet, hade inte samma personer ständigt lyckats hamna i de situationerna. Gång, på gång, på gång.
Det kan säkert upplevas som att sådana personer hela tiden lyckas och att allting ständigt går deras väg. Men min erfarenhet är att den typen av individer snarare ser till så saker och ting går deras väg. De inser att de själva har kontrollen över sin utveckling, och med den insikten de gör någonting vettigt.
Därför fylls alltid min reaktionsskål med blandad kompott när någon påstår att en framgångsrik person har tur. Vad är det egentligen de menar med tur? Att någon lyckas kanalisera sina talanger på ett bra sätt? Att personen i fråga ständigt fortsätter försöka istället för att låta latheten ta överhanden? Jag vet inte riktigt. Jag har inte riktigt förstått det där än.
Det jag däremot vet är att personer som upplevs framgångsrika också misslyckas ibland. Ganska ofta, faktiskt.
Men de som kastar tur-kortet i ansiktet på dig tänker inte i de banorna. De vill inte minnas, ta reda på, eller ens försöka förstå vad du gjort för att komma dit du är idag. Om det är deras minnesbibliotek som med tiden blivit rörigt, eller om de selektivt väljer att inte minnas går ju att fråga sig.
Alla har tur i någon utsträckning. Men i slutändan handlar det inte om hur mycket tur du har – utan vad du gör med den. De personer som når extraordinära resultat och framgångar kommer inte dit av tillfälligheter. Deras framgångar fortskrider inte om de enbart grundas i slumpartad tur.
Du styr dina resultat. Inte slumpen.
Vilken tur, va?
° ° °
Förutom att vara krönikör på Tyngre.se är Daniel J Larsson verksam som tränare i träningsparadiset Playitas. Varje månad skriver han artiklar för BODY Magazine, jobbar som föreläsare och driver den populära podcasten FitnessPodden. Finns också på Instagram: @fitnesspodden_daniel
