Jaha, idag tänkte jag ta tillfället i akt att göra något så simpelt som att berätta hur vi borde göra för att få alla människor att bli så vältränade som de egentligen vill vara och samtidigt även stoltsera med de yttre attributen de önskar sig ha. Det blir nog inga konstigheter.
Låt oss dra stora växlar. Dels för att det är kul, men också för att det antagligen ligger en viss nivå av sanning bakom det. Sedan är allt lättare att ta till sig med lite raljans.
Jag menar att en övervägande majoritet av alla som i vuxen ålder är så vältränade de vill vara och bär runt på en kroppskostym de är nöjda med har en bakgrund och fostran inom idrottens värld. Givetvis på olika nivåer och inom olika idrotter och grenar, men likförbaskat var det där det startade och idrotten kan till stor del hållas ansvarig för deras fortsatta framgång, rent fysiskt åtminstone, även långt efter den avslutade idrottssatsningen.
Inom idrottens värld är det fokus på prestationer och resultat snarare än goda intentioner. ”The road to hell is paved with good intentions” , det är sedan gammalt. Vikten av att delta framför att vinna är en ständigt het potatis inom ungdomsidrott och en fråga som får mer eller mindre utrymme beroende på vilken förening, idrott, ålder och ambitionsnivå vi talar om. Oavsett vilken approach laget eller föreningen väljer att ha när det kommer till vikten att vinna och prestera finns den ändå alltid närvarande, för alla vill ju trots allt ändå vinna hellre än att förlora – oavsett nivå eller ambition.
Vart inom idrottens fantastiska värld du än hamnar kommer du relativt omgående lära dig att:
- Det är roligt att träna och tävla.
- Vill vi vinna måste vi träna hårt och målmedvetet.
- Vi strävar alltid efter att vinna, även om det inte är det viktigaste.
- Vi vinner och förlorar tillsammans som en grupp.
- Inget kommer gratis eller utan ansträngning.
- Vi kommer inte vara bäst imorgon.
- Kosten och vilan är viktig.
- Min prestation är delvis beroende av mina kamraters prestationer.
- Lyssna på coachen och gör som coach säger.
- Träningar stås inte över utan god anledning. Inom vissa föreningar råder enbart force majeure som fullgod ursäkt att utebli. Om det är rimligt eller inte reder vi inte ut här och nu.
Det går inte att lära gamla hundar att sitta, men barn kan lära sig nästan vad som helst. Att komma viftandes med samma lista till en lätt blekfet medelåldersman med samtliga hälsomarkörer nere i källaren kan bli en utmaning. Men barn och ungdomar kommer enklare att suga åt sig informationen och inse att det är tämligen goda punkter att förhålla sig till, lära sig spilla över till andra delar av livet såsom skola och andra sociala sammanhang och att lära sig att uppskatta och leva efter dem.
Var och en av punkterna på listan förtjänar egentligen en egen fullängdsbok för att göra dem rättvisa. Jag kommer därför inte att behandla dem enskilt utan istället prata om dem gemensamt.
När vi tränar i grupp tenderar vi att pusha varandra till oanade höjder. Mycket på grund av att om någon annan blir bättre kommer även du vilja bli bättre. Varför skulle inte du kunna bli bättre om den jäveln där borta blir det? Och antagligen kommer du inte sträva efter att bli lika bra, du kommer såklart göra allt i din makt för att bli bättre eller till och med bäst av alla. Eller åtminstone inte sämst. Och som worst case scenario är du åtminstone med och kämpar för att det är kul att hänga med polarna.
Viljan att hela tiden bli bättre och utvecklas genomsyrar allt som görs. Oavsett om det är vem som byter om snabbast, vem som gör flest mål, vem som fiser högst i duschen, vem som varit på flest träningar eller vem som lyfter mest i styrkerummet. Man kunde inte bry sig mindre om sina lagkamraters utseende, ursprung, hårfärg eller vilket parti föräldrarna röstar på – man vill bara vinna och lyfta tyngst i laget och tar därför i tills det blir bromsspår i pojk- eller flickkalsongerna vid varje givet tillfälle.
Och det är det här många misslyckas med i hela träningsvärlden, och då allra främst motionärerna, men också många seriösa hobbylyftare – de tar inte i ordentligt. Och varför tar de inte i ordentligt? Antingen vet de inte om att de faktiskt inte tar i ordentligt alternativt att de inte har lärt sig att det är så det fungerar och/eller saknar någon att tävla med eller mot.
För att uppnå bästa möjliga resultat räcker det inte att bara deltaga, man måste åtminstone försöka vinna, göra sitt yttersta för att vinna och ständigt gå runt i tron om att hamna överst på pallen – även om man i slutändan inte når hela vägen vet man trots allt att man gjort allt i sin makt för att vinna. Men om man aldrig tävlar, hur ska man då kunna tända till på alla cylindrar? Viljan att vinna i kombination med hatet att förlora är det som får oss att prestera.
Så ut med er, ger er ut i världen och hitta ett lag, en förening, en klubb, ett sammanhang eller åtminstone en träningskompis att tävla mot, umgås med, ha kul tillsammans, vinna över och förlora mot.
Och viktigast av allt – premiera prestationer, inte lösa intentioner.
