Ett av de mest svårfångade begrepp som finns i vårt språk är ironiskt nog ordet naturligt . Begreppet förekommer i de mest kreativa sammanhang, så även inom tränings- och hälsobranschen. Där är det ofta ackompanjerat av kollektiva hyllningskörer vars lovsånger sjungs till naturliga rörelser, naturlig kost eller naturliga livsstilar. Den häpnadsväckande förvirring som råder kring begreppet skapar inte några små variationer i dess användning, ibland ter det sig diametralt motsatt. Men var dras egentligen gränsen mellan det som är naturligt och det som är onaturligt ? Om det alls finns någon sådan gräns?
Definitionen av naturlig kan i strikt mening beskrivas som något "som skapats av naturen utan mänsklig hjälp av eller inverkan från människan". Ibland kan det betyda “det som sker i enlighet med naturlagarna” eller ungefär "vanligt förekommande". Orsaken till begreppets luddighet och tusentals nyanser beror till stor del på naturens oförmåga att kommunicera med oss människor. Vi behöver därmed tolka naturen. Det leder till tolkningar som skapas utifrån våra individuella uppfattningar och beror således på vår historia, våra värderingar och våra erfarenheter. Och som med all tolkning; vi tolkar olika.
Hur vi väljer att tolka själva naturen är ett sådant exempel. För det som vi idag uppfattar som natur är något tämligen nytt i historien. Naturen utanför din husknut är med största sannolikhet en uppfinning av den urbaniserade medel- och överklassen under de senaste två århundraden. Eftersom naturen en gång i tiden både var ett hot och ett hinder för oss som människor utvecklade vi en mängd fiffiga strategier för att försöka övervinna den. Uppbyggandet av våra städer var en av dem. Den urbana livsmiljön är en form av kontrollerad natur, anpassad efter våra specifikt mänskliga behov.
Genombrottet för samhällets dyrkan av naturen som kulturell näringskälla och kroppslig och själslig bot skedde framförallt under romantiken. Till grund för dessa förändrade attityder låg vår framgång i att en gång ha lyckats fjärmat oss ifrån naturen. Med den nya inställningen började människor skilja på stad och land. Parker och friluftsområden anlades som rekreation för stadens invånare och utformades som tillrättalagda avbildningar av naturen. Stadsborna började även bege sig ut i den avlägsna vildmarken och beskådade den som en slags teaterföreställning. Med beskrivande guider och information, tillkomna infrastrukturer och kommunikation runtomkring naturens besöksmål, kunde man uppleva lämpliga delar av naturmarken.
Tolkningen av naturen och det naturliga har visat sig vara i ständig förändring. Vår uppfattning om naturen skapas inte från själva naturen, utan från den sociala kontext i det samhälle vi lever i. Och det är någonstans här, mellan det konstruerade och det naturliga, som vi försöker hitta naturens gränser vilket inte visar sig vara så lätt.
För en tid sedan befann jag mig på en kost- och livsstilsföreläsning där kostrådgivaren med tydlig ideologisk inriktning, berättade hur han brukade råda sina klienter att utesluta ett antal livsmedelsgrupper ur sin kost, på grundval av hans existentiella föreställningar. Eftersom jag själv, som allergiker, upplever att min frihet emellanåt begränsas av att behöva välja bort olika livsmedelsgrupper, frågade jag intresserat hur han lyckats motivera sina klienter till denna drastiska förändring. Hans svar löd: “Nej, det är inte alls särskilt svårt. Det är bara att tala om att det och det är helt onaturligt att äta. Det brukar räcka”. En obehaglig insikt slog mig då om hur enkelt det är att med pedagogisk grumlighet driva egna ideologiska övertygelser genom att sätta det naturliga mot det onaturliga. Övertygelser som dessa riskerar, att trots goda avsikter, vara byggda på mängder av felaktigheter. För med onaturligt och naturligt kan vi bygga argument liksom luftslott, där vi med enkelhet placerar lämpliga nödutgångar när vi blir ifrågasatta eller motsagda.
För vem ska ges tolkningsföreträde i att tyda naturligheten? Utöver själva tolkningen måste vi även kunna svara på varför det som är naturligt fått normativ tyngd. Varför ska vi framhålla det naturliga som något bra, önskvärt eller rätt? Och varför ska vi förkasta det onaturliga som något dåligt eller fel? Med samma självklarhet som begreppen används måste vi ständigt utmana oss att våga ifrågasätta dess gränser, tolkningar och värderingar. Vi behöver skapa goda skäl för våra ståndpunkter och basera våra uppfattningar på andra grunder än vad som med hast förklaras som naturligt. Och som med alla uppfattningar; vi måste respektera varandras .
Marianne Randers
Landskapsarkitekt LAR/MSA
Lic. Eleiko Personal Trainer
***
Referenser:
Corbett,Julia 2006, Communicating nature. Washington, Corvelo, London, Island press
Johansson Ella (Red.) 2006, Mångnatur - Friluftsliv och naturssyn i det mångkulturella samhället, artikel av Sörlin S. - Vildmark som kultur. Tryck Roos tryckerier AB, Bromma
Svensson, Nicklas 2012 Naturlig skönhet – En studie om hur naturen används i reklam för skönhetsprodukter. Södertörns högskola, Institutionen för kultur och kommunikation