Han är svår. Nej, inte som person, som koncept, eller ens ur ett fysiskt perspektiv. Men att med endast några få ord beskriva honom är i det närmaste omöjligt. Calle, eller Carl-Christian som han egentligen är döpt till, är med allt han har i väskan ett sällsynt välkommet nytillskott på den svenska fysikscenen. Helt befriad från både attityd och hybris, men med stark integritet och en naturlig tro på sig själv. Ännu spjuveraktigt nyfiken och uppfriskande valpig gör han sig själv inte det minsta märkvärdig. Men det han representerar är i högsta grad just det.
Calle under sina sista förberedelser inför VM i Mexiko.
Jag minns tydligt när jag såg honom första gången, det var på Tammerpokalen 2012. In kom en kille som inte såg ut som någon annan. Han var nämligen helt vit. Men han hade lår från en annan planet, och efter en lite bynglig inledning visade han dessutom att han hade talang för posering.
”På Tammerpokalen får man ju inte ha tävlingsfärg, och jag hade ingen kläm på brun-utan-sol som en del körde med, och som kritvit kunde jag ju inte sola i solarium heller. Faktum är att jag knappt visste vad bodybuilding var. Jag fick liksom lärde mig under tiden jag stod på scenen. Jag kollade på mina motståndare och gjorde som de. Därför var det extra kul att komma bland topp 3, och jag kände att detta kanske är något jag har en chans i. Så jag bestämde mig för att börja satsa.”, berättar Calle.
Calle på SM 2014.
En aspekt som utmärker Calle rent fysiskt är att han är grundatletisk, spänstig och explosiv, och samtidigt smidig som en katt. Föga förvånande finns där en bred träningsbakgrund. Calle var naturligt stark som liten, han studsade, klängde och klättrade överallt. Han har bland annat en bild på sig själv som 6-åring där han klättrat på ett rep ända upp i taket i badhuset.
Hockey blev Calles första naturliga tillflyktsort, och då som målvakt (därav vigheten). Under en hockeyträning som 17-åring blev han dock skadad, och tillfälligt konvalescent. Och där kom styrketräningen in. Från början var det tänkt som rehab för hockeyn, men och intresset för styrka, muskler, kost och träning växte snabbt för unge herr Bolund. Hans framfart bland hantlar och stänger uppmärksammades, och hans muskulära utveckling gick i rekordfart, vilket gjorde att även Calles motivation växte snabbt. Men att tävla i bodybuilding var Calle inte riktigt beredd på.
”Nej, jag tyckte det såg väldigt fjantigt ut att stå i ett par speedos & olja och flexa. Jag ville satsa på styrka, helt klart. Jag tränade på SAK [(1)] ett tag, lärde mig mycket av grunderna där. Provade även Fitness Five 2012, men jag var inte så stark som jag trodde, och kom väl på nedre halvan.”, berättar Calle.
En av favvoövningarna.
Det sistnämnda hände ca 4 veckor innan Tammerpokalen 2012. Det var då herrar Lars Berglund och Anders Graneheim satte igång operation övertalning. Calle skulle tävla på Tammer.
”Mjo, men jag var tveksam. Men, ja. Jag körde. Fick hjälp av Lars med tömning och fyllning sista veckan, men han ville inte hjälpa mig med kosten eftersom jag åt hamburgare och glass hela tiden.”, säger Calle med ett skratt.
Och trots solbrist och poseringserfarenhet stod han där som trea. Två år senare – sommaren 2014 – kliver Calle upp på SM-scenen i Karlstad och, vad ska man säga, levererar. Eftersom få ord inte funkar så väljer jag att citera mig själv i omdömet från Calle vid den tävlingen:
”Jag säger det med en gång. Fan vad jag älskar Calle Bolund! Nej, jag känner honom inte, och har väl bara sprungit på honom någon gång på gymmet i Sundsvall. Men jag älskar honom ändå. På rätt sätt, måste jag kanske tillägga. Killen är fjunigt ung men klarar ändå av att fatta modiga och mogna beslut i en rad olika frågor. Främst i valet av poseringsmusik: ingen Rammstein, ingen Avicii, ingenting som någon under 65 år någonsin frivilligt skulle lyssna på. Ett lugnt stycke (faktiskt introt till Daft Punks "Within"), till vilket han poserar som han inte gjort annat. Inte en krabba som inte var där med flit, faktiskt inte en enda rörelse för mycket. Bara det som skulle vara där. Som den episka spliten han avslutade med… Sedan är han så där ystert lycklig över att få vara med, men på ett moget sätt, nästan. Och när han ropas ut som segrare så ser jag riktigt att han inte riktigt kan greppa det. Skulle han ha vunnit? Ja, det var nästan som att se sina barn rafsa upp en på tok för dyr julklapp. Episkt. Och som byggare då? Ja, lika episkt även där.”
Calles egen kommentar efteråt var föga förvånande lite mer jordnära:
”Det var riktigt skönt, jag hade verkligen satsat allt. Mitt mål var att känna att jag kunde ge allt, hålla en strikt kost osv. Jag ville komma till tävlingen och känna mig nöjd, känna glädje på scenen. Allt detta upplevde jag och det var riktigt roligt.”
Glad men inte riktigt nöjd över sin VM-prestation.
Med SM-segern klev Calle rakt in i den svenska VM-truppen till Mexiko, och blev där sexa. Han är såklart stolt som en ungtupp, men inte riktigt helnöjd med sin prestation:
”Det var superhäftigt att komma till final på VM, självklart. Allt runtomkring, att få åka till Mexiko, att få representera landslaget, med mer. Så sjukt. Men själva prestationen var jag inte riktigt nöjd med. Jag kan väl säga så mycket som att jag är inte klar än. Om jag hade prickat formen som på SM så hade det gått bättre. Men nu vet jag vad jag gjorde fel och vad jag kan trimma till nästa gång.”
SM-formen hade sannolikt räckt ännu längre på VM.
Livet på hemmaplan för en ung man efter en lång tävlingssatsning som Calles är heller inte det enklaste. Calle satsar för fullt på sitt eget företag som personlig tränare och massör, och ägnar sig förutom åt det åt att just nu äta.
”Haha, jag åt säkert 1,5 kg glass igår. Spårat lite på grund av mycket jobb. Jag har ju mitt eget företag så det har blivit arbetsdagar mellan 08.00 och 20.00 för att sedan fortsätta med pappersarbetet under kvällen/natten, samt utbildningar och möten. Detta har gjort att min egen träning har kommit i andra hand, och jag har samtidigt passat på att njuta av allt det goda jag längtat efter under dieten. Bland annat sjuka mängder glass…:D”
Tro nu inte att Calle väger 100 kg sofftjock till våren.
”Nä, nu har jag börjat komma ikapp. Styrt upp kosten lite igen och kommit igång med träningen. Alltså, vilken träningsglädje och vilket tryck man har i kroppen efter tävling, sjukt! Så träningen är ungefär densamma som under diet. Fast jag kör 6 pass i veckan istället för 5, samt byter ut morgonpromenaden mot till exempel mage eller vader eller bara en större frukost.”
Kvalitet.
Tyngre är inte den enda mediekanal som uppmärksammat denne solskensspridare. SVT, lokalradio och allehanda tidningar har varit där och frågan är hur det kan påverka en fyr som Calle.
”Det har varit jätteroligt verkligen, men jag är noga med att jag inte ska segla iväg. Jag har sagt till bland annat mamma och min närmsta vän att om de skulle märka minsta lilla skillnad på mig så får dem ryta till. Men jag känner inte att jag förändrats. Jag är lilla jag, fortfarande. Dock är det superroligt med denna mediala uppmärksamhet med radio, tv och tidningar. Jag passar på att ta åt mig allt jag kan, både för företagets skull, samt för min egen del. Framöver kan man inte leva på gamla meriter så jag passar på nu. Många gånger när jag gick hem från skolan, tror jag kan ha varit 9-10 år, tänkte jag att "när jag blir stor ska jag bli kändis, jag ska vara i tidningen, dom ska läsa om mig och ångra att de retar mig". Så på sätt och vis är det ett mål jag haft sedan många år och nu har jag lyckats med det.”
Som sagt.
Calle Bolund är du som märker ingen dussinvara. Att han utvecklats till vad han idag står för är dock ingen slump.
”Mamma & pappa har alltid jobbat mycket vilket har gjort att jag lärde mig ta hand om mig själv i tidig ålder, samt att min äldre bror har asperger och är autistisk, vilket gjorde att jag tidigt fick ta ansvar och hjälpa honom. Detta har även gett mig stor respekt för alla, att se det fina hos alla. Jag har också haft det lite jobbigt under skoltiden, vilket har gjort att jag behandlar alla som jag själv vill bli behandlad och sedd. Jag gillar utmaningar och att testa mig fram. Man måste våga chansa för att vinna, livet är för kort för att inte pröva sig fram.”
Vi sa ju att killen är en ängel.
Fakta
Namn: Carl-Christian Bolund
Ålder: 21 år (född 1993)
Längd: 177 cm
Vikt, on/off: 79/95 kg
Bor: Sundsvall
Utbildning/yrke: Personlig Tränare & Massör
Tränat sedan: Barnsben - all typ av träning
Tränar på (gym): Ironworks, som även är min arbetsplats
Civilstånd: Haha… "det är komplicerat"
Sponsorer: Celsius & Tillskottsbolaget
Förebilder: Kimmo Kapanen
Favoritövning: Hantelcurl (Biceps)
Bästa muskelgrupp, andra styrkor: Ben, rörlig & vig sedan tiden som hockeymålvakt.
Behöver utveckla: Bröst!
Meriter, alla i CBB, junior:
3:a Tammerpokalen 2012
2:a SM-kval, 2013
4:a SM, 2013
1:a SM, 2014
6:a VM, Mexiko
Träningsupplägg
Mån: Ben, mage
Tis: Bröst, mage
Ons: Vila
Tor: Axlar, vader
Fre: Bröst, mage
Lör: Rygg, biceps
Sön: Axlar, triceps
Kostupplägg, inför tävling:
Ett ord - TORSK! I övrigt väldigt basic: potatis & torsk / kyckling, proteinpulver, omega 3, vitamintillskott och PWO. Inga konstigheter. Mycket grönsallad, tomat & broccoli.
Calles 5 träningstips till nybörjare
* Ha roligt
- Glöm inte sömn och kost
- Fråga gärna
- KÖR INTE FÖR TUNGT
- Fastna inte i gymmet, det kan vara bra att variera då & då med andra träningsformer.
Vad blir nästa steg & mål för Calle?
Det håller jag hemligt. Dock kan jag säga så mycket som att jag ska köra Chins-SM på Fitnessfestivalen och siktar på att inte komma sist... haha!
