Häromdagen satt jag och Wille och spelade in ett nytt avsnitt av podden Tyngre Träningssnack tillsammans med Tommy Lundberg som vi haft med tidigare. Vi diskuterade då en hel del nyare information som togs upp under American College of Sports Medicine (ACSM) stora kongress som nyligen avslutats och en av de saker som Tommy tog upp då var hur stor skillnaden var mellan hur olika personer reagerar på koffein och att man ha isolerat en enskild gen som verkar styra mycket av den effekten.
Det här var ganska ny information för Tommy och jag hade inte heller hört talats om det sedan tidigare så jag valde därför att försöka sätta mig lite djupare in i frågan och samtidigt skriva en artikel om det här.
CYP1A2 och din metabolism av koffein
Genen det handlar om har namnet CYP1A2 och den verkar bland annat ha en stor inverkan på hur snabbt vi bryter ner koffein i levern efter att vi har fått i oss det. Om du har två så kallade A-allel så bryter du ner det snabbt men om du istället har en eller två C så bryter du ner det långsamt. Fördelningen mellan människor med de olika anlagen skiljer sig lite från land till land men det ligger omkring 50 procent.
Så ungefär hälften av befolkningen bryter ner koffein långsammare än andra hälften. Det som är intressant här är att hälsoeffekterna från kaffedrickande verkar variera beroende på hur snabbt du bryter ner koffeinet. De som bryter ner koffein långsammare verkar få helt andra effekter än de som bryter ner det snabbt där resultaten i epidemiologiska studier allt som oftast är sämre för de som bryter ner det långsamt (1, 2, 3). Till skillnad från de som bryter ner koffein snabbt där kaffe allt som oftast verkar vara positivt eller neutralt så verkar effekten alltså mer vara mot neutral och möjligen negativ för de som bryter ner det långsamt. Samtidigt så finns det även en studie sär man visat att de som bryter ner koffein snabbt och dricker kaffe har lägre bentäthet än de som bryter ner koffein långsamt som dricker samma kaffemängd (4)
Jag har endast länkat de tre studier med negativa resultat som jag hittat ovan och det finns en del studier som tittat på till exempel cancer och Parkinsons där man inte sett någon skillnad i risk. Än så länge är antalet studier på området inte heller så imponerande och resultaten är som sagt lite blandade, så jag skulle inte lägga för stor vikt vid det här ännu. Men det är onekligen intressant.
Påverkas även effekten av koffein på prestationsförmågan av samma gen?
Det som hade väckt Tommys intresse som mest på konferensen var en studie där man funnit att personer som bryter ner koffein snabbt får en positiv effekt på prestationen av att nyttja protein medan man i samma studie fann det motsatta resultatet för personer som bryter ner koffein långsamt.
Då det här är ett studieresultat som än så länge bara är publicerat på konferens så vet vi egentligen ingenting kring upplägget och de faktiska variationerna i resultat, men med hjälp av Twitter så hittade jag i alla fall en bild som visar på skillnaderna i resultat i studien.
I den här studien verkar man ha testat på ett annorlunda sett mot de studier jag refererat ovan och som du kan se var det endast gruppen AA med 8 av de 100 deltagarna som fick en försämrad prestation.
Som jag skrev ovan används vanligen AA för att beteckna de som bryter ner koffein snabbt, inte långsamt som det var i studien ovan. Man verkar helt enkelt ha testat lite annorlunda i den här studien för att avgöra vem som bryter ner koffein snabbt eller långsamt jämfört med de flesta andra studier på området.
Så med bara den här bilden från en konferens så kan jag helt enkelt inte säga mycket mer än att om deras resultat stämmer så är det omkring kanske 10 procent av befolkningen som kan få en negativ effekt på sin prestationsförmåga från koffein medan övriga får en positiv effekt och där vissa möjligen får än ännu större effekt än andra (GG verkar få en lite bättre effekt än GA ovan).
Jag sökte runt en hel del efter andra studier där man tittat på om den här genen påverkar effekten från koffein på prestationsförmåga och jag lyckades hitta fyra stycken.
I en mindre studie, där man endast delade in deltagarna i snabb nerbrytning (AA) eller mer långsam (C), fann man ingen skillnad i effekt mellan från koffein mellan grupperna (5). I en annan studie testade man tennisspelare och fann då att personer som bröt ner koffein snabbt verkade reagera annorlunda på koffeinet sett till deras puls men man fann ingen skillnad i faktiskt prestation (6). Jag tycket inte man kan dra några egentliga slutsatser från de här två studierna för sig själv.
I den andra studien jag hittade tittade man på cyklister på lite högre motionsnivå som även tävlade en del. Där fann man att koffein hade en tydlig positiv effekt hos de som bröt ner koffein snabbt (AA) medan resultaten var mer tveksamma för gruppen med deltagare som bröt ner koffein långsammare (CA eller CC) (7). Du kan se de individuella resultaten för alla deltagarna i grafen här under där en prick ovanför strecket i mitten innebär en förbättrad prestation med koffein och en prick under innebär en försämrad.
I den fjärde studien som utfördes av samma forskargrupp som som den tredje studien här ovan inkluderade man personer som tränade lite cykling men på en låg nivå (8). Istället för 40 km cykling testade man även endast deltagarna över 3 km. I den här studien inkluderade man sedan förutom samma analys som i den tidigare studien även en där man tittade på om tiden på dygnet påverkade effekten samtidigt som man även undersökte effekten av att bara skölja munnen med en dryck som innehåller koffein och sedan spotta ut det igen.
Resultatet i den här studien gick då rakt emot det resultat som de funnit tidigare och här fann de att personer som hade en eller två kopior av C fick aningen bättre resultat än de som hade AA. Forskarna hade ingen egentligen förklaring till det här resultatet mer än att de spekulerar i att skillnaden i träningsnivå mellan deltagarna i de två studierna kan ha spelat in.
Utöver de här publicerade studierna lyckades jag även hitta en avhandling där man undersökte effekten av koffein under ett triathlon där man dessutom tittade på om deltagarnas gener som påverkar nerbrytningen av koffein hade någon inverkan på effekten (9). I den här studien såg man ingen effekt av deltagarnas gener men som vanligt förbättrade koffein prestationen för gruppen i stort.
Summering
När man är på konferenser likt ACSM är det ofta att man får ta del av information som ännu inte är publicerad. Studien där jag endast lyckats skaka fram en bild ovan är ett sådant exempel men det kan ju även vara så att det finns mer opublicerat material som jag inte känner till. I podden nämner också Tommy Lundberg att det ska vara en ny review på väg att publiceras på ämnet som ska bli intressant att titta igenom när den släpps.
För närvarande verkar det dock som att det är studieresultatet som presenterades på ACSM som är det som sticker ut i att man såg en faktisk försämring i prestationsförmågan för vissa deltagare med ”fel” varianter av den nämnda genen. I de fem studier som jag lyckats hitta verkar resultaten dels vara blandade och framför allt så verkar det som att alla grupper faktiskt får en förbättring. Så det här är definitivt ett område där ”mer forskning krävs” passar in väldigt bra och än så länge väljer nog jag att tro att ta en kaffe eller NOCCO fortfarande fungerar för i alla fall nästan alla människor.
° ° °
