Om du roar dig med att slå upp ordet ”nyttig” i Nationalencyklopedin kommer du få följande förklaring av ordets rätta bemärkelse: ”som har fördelaktig kvarstående verkan för visst syfte”.
Tack Nationalencyklopedin, ni satte precis huvudet på spiken. Det måste alltså finnas ett visst syfte. Jag tror det är lätt att glömma just det där med syftet när man med vässade armbågar, näbbar och klor ger sin in i den laddade debatten kring vilken kost som är nyttig för ”oss”. Min gissning är att de flesta helt glömmer bort att ta hänsyn till att alla är unika, således även syftena.
Det finns ingen universellt nyttig mat. Punkt och slut. Det finns mer eller mindre nyttiga val för varje enskild individ i varje enskilt ögonblick. I ett annat givet ögonblick, för samma individ, behöver dessa val inte nödvändigtvis vara det nyttiga alternativet längre. Det beror på vad som föregått det givna ögonblicket.
Tidningarna försöker i desperat jakt på läsare skapa sensationsrubriker för att fånga läsarens intresse, generera klick på hemsidor och föda delningar i sociala medier. Jag både hoppas och tror att rubriksättarna inte har så dålig insyn i näringslärans värld att de verkligen tror att näringsrikt nödvändigtvis är detsamma som nyttigt. Det mest troliga är att de rider på vågen av okunskap hos läsarna och sätter en rubrik, mot bättre vetande, för att locka läsare. Jag hoppas det i alla fall.
Jag tror, och rätta mig om jag har fel, att många som läser rubriken ”näringsrik mat” läser in det som ”nyttig” eller ”bra mat”. Redan där är det första felet begånget då syftet inte tas i beaktning. Att nyttig mat i sig är ett flytande begrepp hoppas jag vi redde ut i det inledande stycket. Min poäng är att näringsrik och nyttig inte nödvändigtvis är begrepp som delar innebörd.
Mat är alltid, förutom god eller äcklig, en tvådelad kombination av fyra olika faktorer:
- Näringsrik.
- Näringsfattig.
- Energirik.
- Energifattig.
Då en maträtt eller ett livsmedel av logiska förklaringar inte kan vara både näringsrik och näringsfattig vid ett och samma tillfälle är maten vi äter möjlig att kategorisera via fyra olika konstellationer:
- Näringsrik och Energirik.
- Näringsrik och Energifattig.
- Energirik och Näringsfattig.
- Energifattig och Näringsfattig.
I något av ovanstående fyra fack kan all existerande mat och enskilda livsmedel placeras och samtidigt känna sig som hemma. För att enklare förstå innebörden av vart och ett av facken följer nu en begreppsförklaring:
Näringsrik mat – innehåller höga nivåer av vitaminer och mineraler.
Näringsfattig mat – innehåller låga nivåer av vitaminer och mineraler.
Energirik mat – innehåller höga nivåer av kalorier.
Energifattig mat – innehåller låga nivåer av kalorier.
För att klargöra ska jag nu sätta det vi precis lärt oss i kontext.
Nötter är…
Energirika – de innehåller höga nivåer av kalorier. Och…
Näringsrika – de innehåller höga nivåer av vitaminer och mineraler.
Broccoli är…
Energifattigt – det innehåller låga nivåer av kalorier. Och…
Näringsrikt – det innehåller höga nivåer av vitaminer och mineraler.
Godis är…
Energirikt – det innehåller höga nivåer av kalorier. Och…
Näringsfattigt – det innehåller låga nivåer av vitaminer och mineraler.
Kalorifria sötningsmedel är…
Energifattiga – de innehåller låga nivåer av kalorier. Och…
Näringsfattiga – de innehåller låga nivåer av vitaminer och mineraler.
Att säga att naturgodis, nötter dränkta i mörk choklad eller rostade i olja, är nyttigt är kanske inte att föredra. Naturgodis är en kombination av näringsrikt och energirikt, varken mer eller mindre. Att det sedan, i de flesta fall, är att föredra framför vanligt godis är en annan femma. Men att äta ett halvkilo naturgodis (en bedrift de flesta av oss utan problem mäktar med) innebär för många av oss att trycka i sig väl över dagsbehovet av kalorier – och många gör det med gott samvete då det inte är traditionellt godis. Jag gissar att syftet många gånger är att vara just nyttig, eller mer konkret undvika en oönskad viktuppgång orsakad av ett kaloriöverskott. I så fall vill jag påstå att misslyckandet är ett faktum.
Hade man ätit lika mycket plockgodis hade man till och med fått i sig färre kalorier, om än även färre vitaminer och mineraler likaså, men med den stora skillnaden att det hade förpassat en till gråtande fosterställning, varsamt inlindad i en filt av ångest och skrikgråtandes vända sig mot högre makter – but why, hur kunde jag!?
Min stora förhoppning och mest genuina önskan är att alla som tragglat sig igenom texten hela vägen hit ska ha lärt sig vad begreppet ”nyttigt” egentligen står för. Det ska vara kristallklart nästa gång du läser, ser eller hör något påstående kring ett livsmedels innehåll eller egenskaper. Du ska då veta exakt vad det innebär och ha lärt dig att näringsrikt inte nödvändigtvis behöver innebära nyttigt, eller vice versa heller för den delen. Vi måste alltid först och främst utvärdera syftet.
Om Charlotte Kalla kämpar sig igenom femmilen och fyller på med en efterföljande gurksallad utan dressing fyller det inte syftet. Då kommer nämnda sallad vara direkt onyttigt för henne och uttrumfas av dubbla menyer på valfri hamburgerrestaurang. För någon som kämpar med övervikt och har ett stillasittande jobb gäller det omvända. Allt tack vara syftet.
Avslutningsvis måste jag bara få nämna att mörk choklad må vara näringsrik på grund av dess höga halt kakao, men den är lik förbaskat fortfarande i grova drag lika energirik som dess ljusa motsvarighet. Och kom inte här och påstå att det finns någon som äter den mörka chokladkakan för att få i sig några extra vitaminer och mineraler. Då hade man suttit och ätit potatisskal och hånglat med en stam broccoli.
Tack för ord.
