Jag har återkommande under livet retat mig på de som tror att de avslöjar något varje gång de påpekar att någon försöker påverka andra. Som att det i sig vore något olämpligt, och att varje person ska forma sig själv i ett komplett vakuum. Det faller på sin egen orimlighet, ingen lever i ett vakuum. Vi formas kontinuerligt av människor omkring oss, och de formas av oss.
Jag vill gå så långt att vi inte bara får påverka andra, det är i det närmaste en skyldighet. På ett villkor. Du ska bara försöka påverka andra utifrån en övertygelse att det du vill är något bra för dem och er omvärld. Om du gör det med enbart ditt eget intresse i sikte så har du förvandlat dem till ett verktyg för din framgång i stället för att se dem som medmänniskor. Det är cyniskt, och tyvärr vanligare än man tror.
De flesta svenskar har i alltför hög grad präglats av att sätta sig själv först, det är vanligt inom våra sporter. Har du svårt med gränsdragningen så får du använda dig av yttre mått som lag, ordning, forskning och vedertagen kunskap tills din egen kompass hoppar i gång igen.
Paradoxalt nog är god påverkan motsatsen till egoism. Det kanske tydligaste exemplet är hur vi försöker att påverka våra barn. Vi vill alltid deras bästa, som vi förstår det. När man står mitt i är det svårt att se effekterna, men nu när de blivit vuxna så syns det.
I det mesta har de tagit till sig, förädlat och gjort bättre. Döttrarna är föräldrar själva nu så jag kan på armlängds avstånd se dem påverka och forma sina barn till gott. Det senast tillkomna barnbarnet utsätts än så länge bara för påverkanskampanjer gällande nattsömn, något hans mödrar uppskattar. Med hans äldre kusiner är det en annan sak, där har processen gått längre. Min dotter och måg är ett ytterst tydligt exempel på generationernas utveckling, deras föräldraskap är på en helt annan nivå än mitt, och jag är glad och fascinerad över det fantastiska hem barnbarnen växer upp i, där de utsätts för aktiv påverkan av sina föräldrar.
Bland annat så pågår ett mycket specifikt påverkansarbete rörande idrott.
Barnen måste lära sig att heja på rätt idrottslag i fotboll och hockey. När man är från Västerås så kan det vara i det närmaste masochistiskt, men det finns något mycket fint i det.
Mycket glädje, tillhörighet och livslust växer ur mågens supportergärning, och jag tycker att det är självklart att man ska dela det fina i livet med dem man älskar.
Att påverka andra att vara med i sådant vi gör är att dela det som ger våra liv glädje och innehåll, vare sig det är vikterna på gymmet, löpning eller supporterkultur. Det är olämplig påverkan, kanske du säger.
Det är fint, säger jag.
