Det är rätt vanligt att vi tycker att det är någon annans fel att vi mår som vi gör, och då brukar uttrycker gaslighting dyka upp. Bakgrunden får ni googla själva, men i korthet innebär det att få någon att ifrågasätta sin verklighetsuppfattning, och därmed börja tvivla på sig själv.
Det är förvisso en härskarteknik, men ibland behöver vi inte hjälp av någon annan. Det räcker med lite dagliga motgångar som samverkar för att verkligheten ska hjälpa oss att gaslighta oss själva.
Går det några veckor utan att man pratar med någon om sin specialkunskap så är det lätt att glömma hur vass man faktiskt är, och i stället bara låter det gå i cirklar i sitt eget huvud, i en alltmer tynande tillvaro. Ju längre frånvaro, desto lättare är det att glömma att man egentligen hör till ett ganska kvalificerat sammanhang.
I träningsvärlden är det lätt att glömma sin kapacitet om man antingen har missat lite träning, alternativt hållit på med något som man är väsentligt sämre på. Man ska självfallet träna på det man är sämre på, men inte till priset av att glömma vem man egentligen är.
Det allra tydligaste symptomet på förloppet är att vi tappar tron på oss själva och vår förmåga. Görs det av en annan människa så är det diaboliskt, och det mest nedbrytande som finns, men det är inte alltid någon annan.
Ofta så är det vi själva som försätter oss i den nedåtgående spiralen. I mitt fall glömmer jag ibland att jag faktiskt är starkare än en genomsnittssvensk, i alla fall i bänkpress. På Tyngre, där det kryllar av världsmästare i alla handa styrkeövningar är jag däremot inte ens medelmåttig. Det är inte det jag talar om, utan när jag mäter mig med min egen ifrågasatta självbild. Det kanske är korkat av mig att hålla på och nöta, jag borde ju förstå att det inte räcker till något?
Det dyker upp i yrkesutövningen också. Har jag gjort tillräckligt mycket event där jag i princip bara skriker i en mikrofon för att höja stämningen så är det lätt att börja tvivla på det där lite mer krävande samtalet. Är jag tillräckligt vass?Får man ett nej i ett säljsamtal med en enskild firma så är det lätt att glömma att man med framgång hanterat förhandlingar med stora börsbolag.
Har man hamnat där så måste man handgripligt påminna sig. Strunta i träningsschemat och prova sitt PB för att påminna sig om vem man är. Ta ett möte med sin högst rankade affärskontakt för att komma ihåg att man hör hemma i det samtalet. Eller så läser man sitt eget cv, eller i mitt fall äldre texter. Det är reell dokumentation, inte känslor.
Dina känslor kan gaslightas, av dig själv eller andra. Händer det så är dina resultat återställningsknappen.
