I takt med att mina vuxna döttrar bearbetar mig så blir jag allt mindre benägen att tillskriva skillnaden mellan människor någon könstillhörighet. Om man är man eller kvinna påverkar beteenden mindre än vi tror, åtminstone rent genetiskt. Den nutida träningstrenden där kvinnor prioriterar underkroppen och män överkroppen beror inte på genetiskt arv, utan som så mycket annat i träningsvärlden på bekräftelsebehov. Vi tränar helt enkelt det vi vill ska synas för tilltänkta parningsalternativ. Mycket mänskligt, men inte genusbundet, vi gör det alla. Det finns dock skillnader som är svåra att komma ifrån. En sådan är att om en kvinna ber dig lukta på något med uppmaningen: ”Lukta på det här” så luktar det vanligtvis gott. Så är det med doftprov, och så är det med träning.
Kvinnor bjuder ofta med folk att prova en ny träningsform utifrån att något är ”jätteroligt, du kommer att älska det!”. Män snarare med ett ”Det är skitjobbigt, man spyr!”. Jag är själv ytterst road av att bjuda med på det senare sättet, i min tes det manliga. Bland det roligaste jag har haft är när jag för tiotalet år sedan gav bort ett träningspass till ung stursk kollega. En mycket trevlig ung man, men med sparrisliknande fysik och en begränsad uppfattning av träningsvärlden. Eftersom han hade en lite uppförstorad bild av sin egen kapacitet så var inte presenten att träna med mig, utan med Kalle Lane. Kalle är förvånansvärt bra som PT, men ännu bättre att skrämmas med. I alla fall tills de får prata med honom, då är han lite för trevlig för att skrämmas. Kollegan spydde inte, men han kröp till omklädningsrummet. Bokstavligen.
Det finns aldrig någon ursäkt att tacka nej till en vänligt menad inbjudan, oavsett hur personen uttrycker det. Det är ett uttryck för att de vill höra ihop med dig, de försöker bygga rapport, som det heter inom psykologin. Vetenskapligt måste det uttalas på franska, då duger inte svear och götars tungomål. Oavsett, att avvisa en sådan inbjudan är egentligen lika oförskämt som att tacka nej när någon vill bjuda på mat hemma hos sig. För mig som är uppvuxen i en annan kultur så är det obegripligt oförskämt, även om det smakar som något killar skulle be dig lukta på. När någon vill äta med dig, eller träna med dig så är det oförskämt på en rent personlig nivå att tacka nej med mindre än skada. Du kanske inte behöver köpa årskort sedan, men jag säger som föräldrar i alla tider har sagt till sina barn. Du SKA smaka. Varför det? För att din värld inte ska bli mindre, utan större. För att lära dig något som du inte kunde förut, och i min värld det viktigaste, för att inte avvisa någon som vill visa dig vänlighet och dela något med dig. Vill du bjuda med själv, så går det att använda en mer genusöverskridande form. Jag brukar säga ”Häng med, det blir skitkul, man spyr!”
