En populär beskrivning av historiens cykler har cirkulerat i några år på sociala medier. Cykeln beskrivs som: Hårda tider skapar starka män, starka män skapar goda tider, goda tider skapar svaga män, svaga män skapar hårda tider. Beskrivningen sprids ofta med någon lätt vikingaromantisk bild, och om jag ska göra ett antagande så sprids det primärt av sådana som identifierar sig som starka män. Det sammanfaller också med de som skäller på skärmar och sociala medier, just på sitt wannabe influencerkonto. Eftersom det är i svensk kontext jag sett det så förstärks ironin ytterligare, eftersom ingen nu levande svensk i globalt perspektiv kan anses ha formats av hårda tider, tvärtom. De senaste 100 åren i Sverige kan globalt sett inte rimligen anses ha varit något annat än goda tider, vilket leder till att vi män som lever här nog snarast skulle anses som svaga. Även de som sprider budskapet på sociala medier, om vi nu ska tro på den patriarkalt beskrivna cykeln. Bara det faktum att det talas om män och inte människor avslöjar det fabulistiska i tanken. Jag tror nog att de flesta goda tider snarast skapats av flitiga kvinnor, om jag skulle gissa utifrån mänsklighetens historia.
Flyttar vi det här till träningsvärlden och vår allmänna hälsa så blir den felaktiga romantiseringen av svåra tider ännu tydligare. Vi lever längre, är friskare, rekord ökar ständigt, bättre kost ger bättre hälsa, bättre utrustning ger bättre resultat och så vidare.
Det finns det som pekar på att en allmän grundkondition bland de som ägnade sig åt uthållighetssporter för några årtionden sedan var bättre än den är idag, vilket sägs bero på ett mer fysiskt aktivt arbetsliv. Även den kunskapen kommer från tider som i alla fall var så goda att det fördes statistik på motionslopp, och färre dog utslitna av jobbet. Det enda som ger tanken rätt är egentligen en slags cynisk darwinism. Det är bara de starka som överlevde.
Det är självklart lättare att lyckas med goda förutsättningar än med dåliga. Kanske är romantiseringen driven av extremfallen, de som under svåra omständigheter lyckats ändå. Det är svårare att skriva sånger om de som lyckats för att de fick rätt förutsättningar än de som lyckades trots sina omständigheter.
Vi kommer med andra ord inte att kunna skylla våra liv på våra omständigheter. Allt skit till trots har vi som mänsklighet aldrig haft det bättre, på något område. Det är inte dåligt för oss att vi har det bra. Gymutbudet i din närhet är inte dåligt för din träning. Kunskapen och tillgången på bra mat och näring är inte dålig för din hälsa. Du är inte vek för att du lever i Sverige, varken fysiskt eller mentalt. Möjligen är vi bättre på att hålla reda på hur folk har det, jag skulle tro att studier om psykisk ohälsa är nedprioriterade för stunden där det är krig och svält, men de mår inte bättre.
Behöver du tag i ditt liv så har du aldrig haft bättre förutsättningar än i vår tid. Du har all världens kunskap tillgänglig i din telefon och laptop, du har vilka näringsämnen som helst tillgängliga i vilken affär eller webshop som helst, och du får träna hur mycket du vill på välutrustade gym för en månatlig summa som motsvarar ett par timmars lönearbete.
Är du vek nu så hade du nog inte varit i bättre form på vikingatiden heller.
