Är du verkligen säker på att du inte tål det där?

I den här artikeln tänkte jag berätta om en väldigt intressant studie. Studien i fråga inkluderade 60 personer som alla var så övertygade om att de fick allvarliga biverkningar från ämnet och därför hade de helt slutat att inta det.

Det flesta människor har nog ett eller flera livsmedel av den här typen där de är ganska övertygande om att det skapar någon typ av problem och därför har de slutat äta det. I den här studien var det en liknande situation men det var ett specifikt ämne och inte ett helt livsmedel så forskarna i fråga kunde därför rigga upp en studie med tabletter och placebotabletter för att testa om försökspersonernas upplevelser berodde på ämnet eller på förväntningar.

Innan jag berättar mer om själva studien så blir det dock en förklaring till varför det ofta är svårt att verkligen veta vad som orsakar vad.

Folk slutar med saker när de mår som sämst och börjar ibland med det igen när de mår bättre

Det finns ett allmänt fenomen som kallas för regression to the mean. Det här uttrycket beskriver situationen att om någonting av sin natur varierar från bra till dåligt så kommer det efter en väldigt bra period troligen en lite sämre period. Och efter en riktigt dålig period så kommer det troligen snart en lite bättre period.

Det här är en av de stora orsakerna till varför man behöver har kontrollgrupper i de flesta typer av studier. Ryggsmärta är ett ganska typiskt exempel på något som hos många människor går i vågor. De har perioder där det är bra och sedan perioder där det är lite sämre igen.

Om du då till exempel vill studera en ny typ av behandling vid ryggsmärta och börjar rekrytera försökspersoner på en mottagning för ryggsmärta så kan du vara ganska säker på att de flesta personerna som kommer till dig har sökt hjälp just där och då för att deras ryggsmärta är värre än tidigare. Om du då bara låter tiden gå så kommer de troligen att bli lite bättre igen.

Du kan därför inte bara testa din behandling på allihopa och fråga personerna hur de skattar sin smärta eller funktion i ryggen före och efter för att avgöra om din behandling fungerar eller inte. För det kan vara ren ”regression to the mean” som gör att din grupp med patienter mår lite bättre efter någon månad. På grund av det här behöver du kontrollgruppen. Om du ger en grupp din behandling och den andra gruppen någon typ av placebobehandling så har ju båda grupperna effekten från att tiden bara går. Men den ena gruppen får ju också din behandling.

Vad vi förväntar oss från något påverkar hur vi sedan upplever det

Förutom regression to the mean så finns det också två andra saker som kan få en stor påverkan på hur du upplever att din kropp fungerar och det är det vi kallar för placebo och, dess onda tvilling, nocebo. Det går aldrig att helt separera våra kroppars fysiska existens mot det mer mentala delarna. Din uppfattning av hur din kropp fungerar påverkar ditt mentala välmående och ditt mentala välmående påverkar hur du uppfattar din kropp.

Om vi väl har övertygat oss själva om att vi reagerar negativt på någonting så kan vi mer eller mindre alltid också få rätt på den punkten, helt enkelt för att våra hjärnor också gör så vi reagerar negativt. Det blir en form av självuppfyllande profetia. Och det här för oss tillbaka till studien jag skulle berätta mer om.

Placebo, aktivt ämne eller ingenting alls

Alla 60 deltagarna i studien i fråga hade alltså återkommande problem med det här ämnet. Varje gång de fick de i sig så upplevde de biverkningar som försvann när de slutade. Om de sedan började med ämnet igen så kom också problemen snart tillbaka.

Det finns många studier på det här ämnet sedan tidigare där man har visat att nästan inga personer som tror sig ha de här besvären kan skilja på när de får i sig ämnet eller om de får i sig placebo. Det finns många sådan här exempel inom nutrition med ämnen där människor tror sig vara överkänsliga men när man testar genom att ge placebo så verkar människorna inte kunna särskilja om de fått i sig ämnet eller inte. Till exempel har jag skrivit om sådana studier när det gäller aspartam och huvudvärk, gluten och magbesvär och glutamat och svettningar/illamående.

Men att de här studierna finns hjälper sällan människor att acceptera att inte heller de troligen har några problem. De accepterar lätt att en hel del ”andra människor” kan inbilla sig saker men de är samtidigt övertygande om att just deras problem är verkliga.

Målet med den här nya studien var att försöka komma på ett upplägg där man kan ge enskilda personer möjlighet att verkligen testa sina egna upplevelser med hjälp av ett ganska sofistikerat upplägg med det aktiva ämnet, placebo, ingenting alls och ett förutbestämt schema samtidigt som de hela tiden fick rapportera eventuella symptom i en app.

Studien varade i hela 12 månader och deltagarna fick varje månad slumpmässigt en förändring i vad de utsattes för. En månad kanske det blev en placebo, nästa månad ingenting, sen placebo igen och därefter två månader med det aktiva ämnet. Eller en helt annan ordning. Men när de 12 månaderna var över så var det fyra månader av varje.

Om deltagarna upplevde att de fick symptom och började må sämre så fick de direkt avsluta sin behandling för den månaden. Att sluta med att inte få någonting går så klart inte men om de tagit något av de två pillren och mådde sämre så kunde de alltså avsluta helt för den månaden om de ville. Så i värsta möjliga situation så kunde alltså en person som reagerat kraftigt på ämnet endast behövt ta det 4 gånger över 12 månaders tid.

Resultatet - Ingen statistisk skillnad mellan placebo och det aktiva ämnet

Studiens resultat visade inte på någon statistisk skillnad mellan symptomen som deltagarna upplevde efter placebo eller det aktiva ämnet. Där var emellertid en klar och tydlig skillnad mellan att få ett piller och inte få någonting, oavsett vad det var som fanns i pillret.

Forskarna tittade också på i fall man kunde se någon skillnad i hur snabbt deltagarna upplevde att de fick symptom varje månad beroende på om de fick i sig det aktiva ämnet eller en placebo men inte heller här fann man någon skillnad mellan grupperna. Det enda konsekventa mönstret var att deltagarna blev sämre när de började med ett piller och bättre när de slutade med ett piller.

Sådana här resultat visar ju bortom alla tvivel att människor kan uppleva symptom och besvär av den enda anledningen att de förväntar sig att de ska uppleva symptom och besvär. Men bland den här gruppen med 60 deltagare så kanske det ändå finns deltagare som verkligen mår sämre av ämnet. Enskilda individer som kanske kunde känna av skillnaden mellan ämnet och placebo alla fyra månader? Svaret på den frågan var att ingen lyckade träffa in alla fyra månader.

Däremot var där individer som fick tydliga symptom kanske 3 av 4 gånger med ämnet och inga när de fick placebo. Men så var det givetvis också deltagare som fick precis det motsatta resultatet. För på gruppnivå fanns där som sagt ingen skillnad här.

Vad var då det aktiva ämnet?

Som du säkert här märkt så har jag inte berättat vad det var för ämne som deltagarna fick när de inte fick en placebo, dvs det ”aktiva ämnet”. I just den här studien så var det statiner som man testade (1). Få saker är så mytomspunna för att ge tråkiga biverkningar som statiner. Men varje gång det här verkligen testas i studier likt den här ovanför så blir inte biverkningarna värre från statiner jämfört med en placebo (3).

Det här är den första studien som har undersökt symptom hos dessa personer när de inte får någonting jämfört med när de får en placebo eller medicinen. Tidigare studier har endast jämfört medicinen mot en placebo och då kan man endast säga att symptomen inte är värre med placebo. Men man kan inte säga om symptomen alltid finns där eller om de beror på att personerna får ett piller. Den här studien visar att det är pillret i sig.

Deltagarnas reaktioner under och efter studien

I den här studien var det 5 stycken deltagare som hoppade av innan studien var klar eftersom de upplevde att deras biverkningar var värre än de kunde stå ut med. Den första drog sig ut efter första månaden, hen hade då fått en placebo. Den andra drog sig ut efter att ha haft kraftiga symptom efter period 2 och 3 med statiner. Men personen rapporterade inga symptom efter period 1. Den tredje personen drog sig ur efter en månad med statiner men hade aldrig en månad med placebo före. Den fjärde hoppade av efter en placebomånad och hade innan det haft symptom både med placebo och statiner. Den femte hoppade av efter en placebomånad och rapporterade inga större symptom under en tidigare månad med statiner.

Av de 60 deltagarna som var med i studien från början så var det 30 stycken av dem som efter studien började använda statiner. Av dessa 30 var det hela 10 stycken som hade avbrutit enskilda månader under studien för att de upplevt att de haft för kraftiga symptom för att fortsätta. Men när de sedan efter studien var klar fick reda på sina resultat så insåg de att de bara inbillat sig besvären och de kunde starta med medicinerna igen. Av de övriga var det 18 stycken som fortfarande angav biverkningar som orsaken till varför de inte började med medicinen.

Varför är detta relevant för dig som inte behöver ta statiner?

Det finns mycket lärdom i studier likt den här även för alla oss som inte behöver ta statiner. Den lärdomen är att vår hjärna och de förväntningar som den har på vad som kommer att ske kan ha stor påverkan på vad vi sedan faktiskt upplever. Att göra sådan här studier på kost är lite rörigare så jag tyckte att det här blev ett ännu tydligare exempel på hur stor effekt bara ett litet piller kan ha, oavsett innehåll.

De senaste 10 åren ungefär så har det varit en stark trend inom dietvärlden att börja utesluta och vara rädd för enskilda saker i vår kost. Det publiceras massor av böcker där du kan läsa om hur vissa enskilda livsmedel som tidigare varit stapelföda för många nu påstås skapa en massa diverse besvär. För diskuterade man mycket saker som ofta uppstår senare i livet likt hjärt- och kärlsjukdom och cancer.

Men idag är det stort fokus på mer diffusa symptom och känslor likt magproblem, trötthet, koncentration, värk, mental prestation, depression, sömnbesvär och så vidare. Symptom som är betydligt lättare att påverka via nocebo. Och det vi kan se i samhället är också att mängden personer som tror sig inte tåla olika livsmedel ökar mer och mer. Det går också att se tydliga skillnader mellan olika samhällsgrupper när det gäller sådant här.

Den svenska måltidsforskaren Rickard Tellström har tittat en hel del på det här. Det mest extrema exemplet som han brukar ta upp är en psykologikonferens där 70% av deltagarna beställde någon typ av specialkost och en konferens med 400 lantbrukare där endast 1% beställde någon typ av specialkost.

Han har även utfört en del studier på det här och till exempel lät han 8 stycken konferensmåltidsföretag rapportera om hur många av deras besökare som ville ha någon typ av specialkost och sedan jämförde han det med vilken typ av bransch de kom ifrån. Resultatet visade först och främst att hela två tredjedelar, 66%, av alla måltider hade någon typ av speciellt önskemål (2). Specialkost kan dock vara en sådan enkel frågan som att vilja ha ett vegetariskt alternativ.

Men även en sådan sak som glutenfritt som egentligen endast är nödvändigt för typ 1-2% av befolkningen som har celiaki kan i vissa sällskap beställas av mer än 5% av gruppen. Det här talar för att det är många som inte har diagnosen celiaki som ändå upplever att de inte tål gluten.

Men vad är problemet då, man måste ju inte äta x?

En vanlig invändning när jag skriver om den här typen av saker är att det inte är något problem om personen inte äter livsmedel x. Det stämmer rent allmänt att det inte finns något enskilt livsmedel som vi människor måste äta. Om du t ex inte tycker om smaken av paprika så behöver du inte ha paprika i din mat. Inga problem alls. Och det gäller som sagt allting.

Men där finns ett problem när den här typen av uteslutningar börjar bli ganska många. Det händer hyfsat ofta att sådana här saker glider över till ett ganska restriktivt ätande om det är stora matgrupper som personen börjar utesluta. Framför allt om det här sker eftersom personen avstår vissa livsmedel på grund av rädsla/oro eller om det sker för att personen faktiskt numera upplever noceboeffekter från det blir det problematiskt.

Det finns också ett vanligt spinn på det här med att man inte behöver äta något visst enskilt livsmedel som personer som utesluter livsmedel på ”mindre bra grund” brukar dra till med. Det är att eftersom man inte behöver äta ett visst livsmedel så är det bäst att utesluta det bara för att vara säker. För den där influensern på instagram sa ju att det var farligt och tänk om hen har rätt. Det här har jag gått mycket djupare in på varför det argumentet är väldigt dåligt i artikeln, ”Men varför äta det då?”.

Ett annat uppenbart problem med de här sakerna är ju att du riskerar att föra över din påhittade matintolerans till andra. Kanske blir det så att också ditt barn intalar sig att hen inte heller tål att äta det där. Så behöver du helt plötsligt bli den där jobbiga föräldern som ska beställa specialkost till barnet överallt samtidigt som du inte har några faktiska läkarintyg på att där finns en faktisk allergi eller intolerans. Och ditt barn växer upp med en massa onödiga begränsningar i tillvaron.

Det är inte svårt att hitta en massa exempel här. Om du ändå kämpar med att hitta problem så fråga någon i din bekantskapskrets som har en faktisk bekräftad allergi mot någonting vanligt likt nötter. Då får du garanterat mängder av exempel på hur besvärande det kan vara och också höra att du verkligen inte behöva utesluta saker till 100% i onödan.

En ond cirkel där vi lurar oss själv mer och mer att vi har rätt

En väldigt intressant del av den här studien på statinerna som är lika relevant när det gäller upplevda besvär från kosten är att deltagarna som fick symptom när de började med ett piller också blev lika snabbt bra igen oavsett som de slutade med en placebo eller statiner.

Det här belyser också att du inte bara kan använda ”mindre problem” efter att du har slutat med någonting som bevis för att det är det som skapar problemet. Om du till exempel tror att du får magbesvär av mjölk med laktos så kommer du att både att få besvären när du börjar med mjölken och sedan försvinner dem igen när du slutar med dem. Även om hela effekten är en ren nocebo. När iden väl finns där så är det alltså väldigt svår att bli av med.

En potentiellt möjlig lösning här är helt enkelt att du utför ett experiment likt det här ovanför på dig själv. Notera dock att du ALDRIG ska göra det här på en vän i smyg. Det finns personer där ute som har allvarliga allergier eller intoleranser av olika typ som kan bli allvarligt sjuka.

Det här försöken är också svåra att utföra på ett bra sätt helt på egen hand. När det gäller kost kan det vara klurigt att dölja smak och det finns även saker i kosten där vi vet att besvär är dosrelaterade. Många som har svårt för laktos kan till exempel hantera en mindre mängd utan problem men de skulle bli dåliga om de fick i sig en halvliter mjölk i ett svep. Det samma gäller många typer av kolhydrater (så kallade FODMAP) där en mindre mängd inte är några problem men mycket av det kan skapa bekymmer.

Så mitt råd är egentligen mest att du söker upp någon typ av hjälp om du verkligen tror att du är känslig eller mår dåligt om du får i dig något visst livsmedel.

Alla är dock olika här och det finns så klart olika grader av besvär så i vissa situationer kanske du kan rigga upp ett test likt det här ovanför i studien där hemma med någon vän? Det kan även vara kul att testa sådana här saker när det gäller att försöka avgöra vad man tycker mest eller minst om. Är det verkligen så att du kan smaka skillnad på tre olika typer av coladrycker? Svaret får du om du låter en vän hälla upp varje dryck i kanske 4 olika glas för 12 glas totalt och sedan får ni se om du lyckas pricka ut glasen som innehåller drycken som du envist påstår är betydligt godare än andra 😀.

Summering: Det är lätt att intala sig själv att man har bekymmer som man inte vill ha

Min huvudpoäng med den här artikeln är att försöka belysa problemet med att börja tro på påståenden om negativa effekter från olika saker utan att det finns några bra bevis. När det gäller statiner så är det faktiskt så idag att nästan hälften som förskrivs dem avbryter användandet och den vanligaste orsaken till det är att de säger att de får biverkningar.

Men i studie efter studie där man undersöker det här blindat från deltagarna så ser man inte den här effekten. Personerna får reaktioner på tabletten, inte statinerna i tabletten. Sen finns där kända biverkningar från statiner likt det gör från i princip alla mediciner. Men de är ovanliga och är otroligt långt ifrån att förklara varför så många slutar med medicinen.

Hoppar vi istället över till kostfrågan så är väl problemet och konsekvenserna vanligen inte så betydelsefulla. För den enskilda individen finns det garanterat situationer där det är besvärande men på befolkningsnivå så har jag svårt att se det som något större bekymmer. Det jag istället tycker är viktigt att ta med sig från sådant här är betydelsen av att utföra ordentliga studier på ett ämna innan man drar slutsatsen att det finns ett samband mellan x och y.

Jag tycker också att det är väldigt bra att känna till sådana här saker när man för läsa historier eller påståenden i sociala medier eller dietböcker om hur en viss sak ska orsaka någonting annat. Det är väldigt svårt att verkligen utröna sådana här saker och det går inte att lita på människors egna upplevelser. Du kan faktiskt inte ens lita på din egen även om det så klart ofta är det vi ändå måste förhålla oss till. Men ha ändå kvar i bakhuvudet att du kanske bara lurar dig själv. Och om det är möjligt så tveka inte att försöka utforska det du undrar över lite mer vetenskapligt med en placebo osv så länge du vet att det du har inte är något som tex kan ge en allvarlig allergisk reaktion.

Till sist, vill du läsa om lite exempel på den här typen av studier inom kostområdet så har du tre artiklar här, aspartam och huvudvärk, gluten och magbesvär och glutamat och svettningar/illamående.

Photo by Sander Dalhuisen on Unsplash